Euraklänning i rött kläde

Jag har sytt mig en till mellanklänning till vikingadräkten, jag kände att det var en röd klänning som saknades i min garderob och jag är riktigt nöjd med resultatet. Däremot så blev det ett misstag till på vägen. Detta är min fjärde Euraklänning, så man kan ju tro att jag skulle kunna sy efter den modellen vid det här laget, men störst fel hitintills på denna modell blev det just med denna klänning.

Euraklänningen med hängselkjol över

Material: 

Fantastiskt krapprött kläde köpt av Patrik via hans företag Hantverket.

Metod: 

Principskiss finns i det tidigare inlägget om euraklänningen. Jag sydde hela klänningen för hand med vaxad lintråd. Här hittar du ett inlägg en vän har gjort på sin blogg som ger en väldigt förklarande beskrivning för den om du vill sy en egen.

 

Eftersom att jag ville ha så mycket av tyget som möjligt i kjolen började jag sy i kilen nerifrån. Det var dumt ärmen såg ur som ni ser ovan och hela klänningen blev sned.

Det var bara att börja sprätta massor av meter handsömnad. Det var inte roligt men jag kunde inte gärna låta klänningen förbli sned och eftersom att tyget kostade närmare 300 kr/m var det inte läge att lägga av innan klänningen var färdig. Efter någon meter gav jag klänningen till sambon för att han skulle fortsätta sprätta, han försökte effektivisera genom att använda en sax, detta ledde till små hål i tyget och ett fortsatt arbete med sprättkniven för min del.

Sedan var det bara att sy ihop allt igen men nu på rätt sätt det vill säga börja med kilen vid handleden. Jag sydde något innanför den gamla sömmen och där det uppkommit hål sydde jag över några stygn så de inte skulle repa sig. Dessutom fällde jag sömmen åt varsitt håll innan jag var nöjd med min färdiga klänning.


Lösningar:

• Sy kilar uppifrån och ner
• Tråckla ihop klänningen så du ser att allt blir rätt innan du handsyr
• Ha en sprättkniv tillhands

Kaftan

Jag fick en beställning på en kaftan för ett tag sedan. Jag sydde den i korps tunna vadmal efter ett mönster från Handelsgillet. Kunden hade bredare bröstmått än mönstret så jag breddade mönstret med lika många centimeter som det skilde mellan mannens mått och måttet som stod på mönstret. Raksömmarna syddes på maskin och fållningen för hand. Plagget skickades sedan iväg till köparen men kom efter en tid tillbaka, den var för stor.

Innan ändringar

Efter kontrollmätning så var den riktigt för stor så det var bara att sy in den. Som kompensation för besväret fick den band längst ut på ärmarna vilket jag tycker blev riktigt bra. Jag tog in den med två sömmar i varje framstycke och en söm i ryggen. Nu hoppas jag den passar bra, själv tycker jag den blev snyggare med sin nya stil.

Efter ändringar

Lösningar

• Tro inte att mönstret är rätt utan mät bitarna.
• Kontrollmät det färdiga plagget innan du skickar iväg det.

Dräkter vs plagg

En vän skrev ett blogginlägg med funderingar på vad som är en dräkt, ni kan läsa hennes inlägg här. Jag har försökt utveckla detta för mig själv och kommit fram till att många av de plagg i min medeltidsgarderob som inte blir använda beror just på att de inte är en del av en dräkt.

Jag och Kim i våra vikingadräkter

För att komma till en lösning på detta problem med plagg som inte blir använda har jag gjort en lista med de dräkter jag vill att min lajv/SCA-garderob ska innehålla. Jag skrev upp de dräkter jag ville ha (totalt 10 st) och skrev upp de plagg jag hade under varje dräkt. Vissa plagg blev placerade i flera dräkter som knästrumpor och underklänningar. Sedan skrev jag upp de plagg som saknades i varje dräkt vilket ett tag framöver kommer att vara vägledande för min sömnad. Vissa dräkter känns kompletta som min vikingatida kvinnodräkt och min 1400-talsdito. Andra dräkter känns just påbörjade som min 1200-talare som än så länge innehåller en garderkors och en underklänning.

Joakim i sin vikingadräkt

Därefter försökte jag tänka igenom vilka plagg jag har som inte står på listan och det stämde med min hypotes om att det var plaggen som inte ingick i någon dräkt som inte blev använda. Några av dessa kommer att säljas medan någon kanske blir kvar i garderoben av sentimentala skäl.

Lösningar

• Gör en lista över vilka dräkter du vill ha, skriv in de plagg du har och fundera över vad du saknar.
• Sy inte plagg som inte blir en del av en dräkt eller
• Sy en dräkt till dina enskilda plagg

Underklänningar

Jag sydde nyss klart ett beställningsjobb på två underklänningar i storlek 140 cl som två flickor ska få i julklapp av sin mor. Jag hoppas att de passar bra och att jag får se dem på i sommar.

Material
Båda är sydda i vitt lin från korps (köpt som stuvar) och ihopsydda samt sicksackade med symaskinen och vanligt polyestertråd men fållade i kjol, hals och ärmar för hand med vaxad lintråd. Lintråden är köpt i Tallin i kvantiteter som räcker några år framöver och är nästan lika tunn som sytråd.

Metod
Steg 1 är som vanligt att klippa ut bitarna. Då jag inte har några barn att mäta på blev det två olika varianter för att få ut rätt storlek på klänningarna. Den första sydde jag efter ett kjortelmönster från handelsgillet och den andra sydde jag som jag brukar sy underklänningar med raka stycken och kilar och utgick då från en storlekstabell. Storlekarna blev lite olika men det borde inte göra någonting då den yngre av flickorna inte är uppe i 140 cl ännu.

Steg 2 var att sy ihop bitarna på symaskinen. När jag började sy glömde jag att kolla efter vilken nål jag hade i symaskinen och jeansnålen gjorde onödigt stora hål i det tunna tyget.  Jag bytte rätt snabbt till en vanlig nål.

Steg 3 är att handsy, jag fållade som vanligt kjol, halsringning och ärmar och där sömmen såg lite svag ut efter den stora nålen sydde jag ett varv extra för hand för säkerhets skull.

Steg 4 blir att få de färdigsydda klänningarna till flickornas mamma för att de ska få dem på julafton.

Lösningar

• Kolla vilken nål du har i maskinen innan du börjar sy
• Hitta en storlekstabell för den storleken du vill sy om du är osäker på hur stor den ska vara.

Gul sköldehamnshätta

Jag har som sagt sålt lite huvudbonader och annat i sommar och jag ska nu ta med mitt lilla sortiment till Norrskensfesten som är ett SCA-event i Luleå. Sy hättor är roligt och när man hittar ett tyg man gillar blir det lätt att man upprepar sig. När jag insåg att detta blev min tredje sköldehamnshätta i samma gula tyg tänkte jag att det inte kändes riktigt ok att sälja flera likadana hättor då man inte vill komma och ha likadana kläder som någon annan. Den första såldes till ett barn i Västerbotten och den andra till en kvinna i Göteborg så chansen att de bär dem samtidigt är inte jättestor, men den finns. 

Jag hade ju redan sytt hättan när jag kom att tänka på detta så att välja ett annat tyg eller en annan modell var det inte tal om. Min första tanke var att sy fast ett brickband men det som passade bäst i färg var inte långt nog att gå runt nederkanten och ett annat jag hade var så pass mycket längre att jag kände det borde komma till användning i något större projekt.

Min lösning blev att sy fast glaspärlor. Det gick fort, gjorde hättan individuell och hjälpte mig att komma på ett användningsområde för mina överblivna glaspärlor (har rätt många). När jag ändå höll på fick även några av mina fodrade tygpåsar sig en uppgradering, kom på att det var ett enkelt sätt att hålla koll på vilken påse som var vilken när man har packat i flera olika. Även dessa kommer att säljas på Norrskensfesten.

Lösningar

• Att sy fast någonting går snabbare än att brodera
• Tänk efter vilka projekt du redan har sytt så du inte upprepar dig i onödan, det finns massor av fler färger än gult och även färgen gult finns i många nyanser.

 

Kaninfodrad Sköldehamnshätta

Min röda hätta med vikingaskeppet (finns på bloggen) gav jag bort till en vän så jag tog chansen att sy en ny hätta till mig själv.

Först hade jag tänkte pälsfodra hela hättan men insåg att jag aldrig är på så kalla evenemang att det är nödvändigt. Istället tog jag pälsen från en kanin, delade den till två och satte runt ansiktet så att den täcker runt ansiktet och halva örat. Jag funderar om en till kanin ska in i huvan men jag tänker vänta till vintern för att se hur mycket den värmer som det är.

När jag delade kaninen testade jag ett tips som man fick när jag klagade på att klippa i päls tidigare. Jag tog en kniv och skar pälsen från baksidan, damsög pälsen och knappt ett hår fanns i vardagsrummen där pälsen delats!

Pälsen sydde jag sedan fast på huvans utsida med förstygn sedan vek jag in den och sydde fast den med en så diskret söm jag kunde på insidan. När jag sydde på insidan av hättan och därmed pälsens utsida insåg jag att det är mycket lättare att sy längs med riktningen pälsen växer än mot den.

När jag testade hättan stack pälsen fram olika mycket på olika sidor så ena sidan sprättade jag upp och gjorde om. Då insåg jag att om man hade hättan liggande på ett bord var det mycket enklare att sy fast pälsen utan att råka dra den för långt bak.

Hättans insida

Broderiet är fritt tolkat från en svensk runsten, garnet är växtfärgad ull (köpt på Tradera) och hela broderiet är gjort med stjälkstygn.

Lösningar

• Skär pälsen med en kniv från baksidan istället för att klippa den. 
• Sy åt samma håll som pälsen växer
• lägg hättan på ett bord när du syr fast så råkar du inte sträcka tyget eller pälsen medan du syr.

Hängselkjolsprojektet

Jag skrev tidigare ett inlägg med titeln "påbörjat hängselkjolsprojekt" detta är fortsättningen.

Framifrån linne

Framifrån ylle

Min vän skrev en kommentar till mitt inlägg och tipsade om att fallet blir annorlunda med ylle. Jag gjorde någonting annat av linnetyget och gjorde istället en ny hängselkjol av den modellen i ylle.

Från sidan linne

Från sidan ylle

Den är inte fållad nertill ännu och brickbandet upptill är bara fastnålat liksom de linband som utgör öglorna. Yllet är från medeltidsmode, brickbandet är vävt av Aska och mönstret hittade jag på denna sida. Sömmarna är sydda med vaxad lintråd och raksömmen blev sydd med efterstygn, fälld åt ett håll.

Bakifrån linne

Bakifrån ylle

Lösningar:

• Att fallet inte blir som du önskar kan ha lika mycket med materialet som modellen att göra, sy i ylle!
• Ta emot goda råd

Mosslundakjorteln (the moselund tunic)

(scroll down for english) Denna kjortel är efter ett danskt gravfynd daterat ca 1045-1145. Det är ett mansplagg men då jag var ensam hemma vid fotograferingen fick den kvinnliga provdockan stå modell.


Materialet är 2,6m vitt ylle köpt på Ohlssons tyger. Den är maskinsydd (förutom fållen nertill, vid ärmslut och runt halsringningen) och då har jag använt vanlig vit symaskinstråd. Langettstygnen är gjorda med grönt växtfärgat ullgarn.

Jag utgick från ett mönster från reconstructing history som är inhandlat hos handelsgillet. Jag tycker om reconstructing historys mönster för att de både lämnar tips om hur man syr historiskt korrekt och hur man syr på ett modernt sätt. Det var dock några små saker jag inte tycket fungerade så bra med detta mönster. I sömnadsinstruktionen stod det att man skulle sy ihop sidsömmen först och sedan sätta in ärmen men för mig blev armhålan mycket större än ärmen. Jag sprättade då upp sidsömmen igen, sydde ärmen på plats och sydde efteråt sömmen från armhålan och ner till kjortelns nederkant. Kanten blev ojämn nertill men det ordnar man lätt med en sax.


Även fram- och bakkilen ledde till problem, det var ett sätt att sy på kilar jag inte testat förut men resultatet blev inte alls som jag hade tänkt mig. Kilen hade två runda kullar upptill som skulle rynkas ihop och sys fast högst upp i slitsen. Kilen såg ut att ligga som en bulle utanpå plagget vilket inte var ett resultat jag hade hoppats på. Jag sydde ett stygn på utsidan för att hålla kilen innanför övrigat tunikan som ni kan se på bilden ovan.


På bilden ovanför den här texten ser ni ärmens baksida och den snygga kilen som på ett tygeffektivt sätt ger vidd åt ryggstycket. Med ändring av kilformen fram och bak kan jag absolut tänka mig att sy enkla tunikor efter denna modell igen.


Enligt mönstret kunde kanter som inte remsade sig lämnas ofållade eller sys med langettstygn (blancet stich). Man kunde även göra en rullfåll om tyget är av sådan kvalitet att det remsar upp sig. Som ni ser valde jag langettstygn både runt hals, ärmar och nederkant. Det kändes bra att på ett enkelt sätt få lite färg på den i övrigt vita tunikan.


Lösningar

• Sy i ärmen först och sy sidsömmen efteråt, det är lättare att justera tunikans längd än ärmens bredd i efterhand.
• Om kilen blir ful- gör om den, det är inte värt att göra en tunika du aldrig använder för att du är missnöjd med en detalj. Jag valde att fixa till det värsta med ett litet stygn men alternativet hade varit att klippa ut en ny kil i en vanlig trekantig modell.

Short translation:
The moselund tunic is from Denmark and are dated around 1045-1145 AD. I used a patern from reconstructing history.

The pattern suggest that you sew the garment together and than make the sleeve. That did not work for me, it is easier to first sew the sleeve in its right place and then sew the tunic together at the side to adjust the length when you are finish.

The gore had two round hills at the top that would gather together befor sewing. They lookes like a bun on the outside garment, which was not the result I had hoped for. Therefor I sewed a stitch on the outside of the tunic to keep the gores at the inside as you can see in the picture above. If I ever do this garment again I will use regular goores instead.

Thorsbergsbyxan

Den sk Thorsbergsbyxan tycker jag är ett riktigt intressant klädesplagg, de är daterade till bronsåldern men används 2011 ofta av vikingar. När man fann byxorna i en grav på 1800-talet drog man direkt slutsatsen att det var en mansgrav då det var byxor och vapen i graven. Senare har man ifrågasatt den teorin och efter analys av skelettet är man nu rätt övertygad om att skelettet tillhört en kvinna. Tyvärr hittar jag inte just nu igen var jag läste detta, om någon har en källa så skriv gärna det i kommentarfältet.


Material:
1m tunt ylle köpt på Ohlssons tyger, lite svart ylle av mer valkad karaktär också inköpt på Ohlssons. Byxorna är sydda på maskin med svart polyestertråd utom bensluten som är fållade med vaxad lintråd och längst ner på hällorna som är ett krapprött ullgarn.

Metod:
Jag sydde av mönsterbitar utklippta utifrån handelsgillets mönster, själva mönstret hade jag inte tillgång till. Först började jag med att rita av och klippa ut alla mönsterdelar, benen gjorde jag något bredare än mönstret för att storleken skulle bli bra Jag började med att sy fast "rumpkilen" i benens raka sidor, sedan sydde jag fast framkilen på andra sidan benen. Sedan sydde jag ihop varje ben för sig och sist sydde jag ihop fram och bakkilen. Därefter sydde jag fast midjebandet och testade byxorna, de blev löjligt stora i midjan men satt annars riktigt bekvämt.


Hällorna hade jag först klippt ut i samma tyg som övriga byxan men då det är ett tyg som repar sig insåg jag att hällorna skulle bli väldigt smala om jag sydde in kanten. Istället valde jag ett tyg som inte remsar sig och gjorde hällorna i en avvikande färg istället. Först sydde jag fast hällan på tygets utsida för att vika ner, sedan tänkte jag efter och insåg att det skulle bli snyggar om man sydde fast hällan på insidan så att den går över kanten. Hällorna var bara fyrkanter men jag valde att spetsa till nederkanten då jag tycker det blev snyggare, nederkanten sydde jag seda fast med ett ullgarn genom att brodera mitt namn i runor (en bokstav på varje hälla). Jag har hört att man inte hade runor på kläder, men detta är en del av plagget som kommer vara under en tunika så ingen borde kunna störas av mina små detaljer. Ifall det blir fler par funderar jag på att skippa hällorna och sy en kanal istället.


När jag jämförde byxorna med ett annat par sydda efter samma mönster insåg jag att framkilen min sitter upp och ner, det bidrar till att de är väldigt stora i midjan, men gör ingen skada i övrigt. I samband med att jag skulle skriva inlägger om byxorna upptäckte jag en till sak, originalet hade ju fötter! (det hade inte mönstret). Det skulle se ut som en sparkdräkt men är ju ganska coolt (om man är lika nördig som jag på historiska kläder) så jag måste sy mig ett par till med de korrekta fötterna, dessa kommer dock att vara grymt snygga med mina hedebyskor och nålbundna strumpor i krappfärgat (växtfärgat) garn i samma röda nyans som de röda strecken i tyget. Nu är det bara att vänta på sommaren och dess marknader och event.


Lösningar:

• Ha mönstret tillgängligt så minimerar du risken att bitarna hamnar på fel plats eller åt fel håll.
• Vill du ha en speciell egenskap på tyger som det inte har, testa använda en annan tygbit till den detaljen.
• Sök fakta om plagget innan du klipper ut mönsterbitarna, utifall mönstret har gjort ändringar du inte är intresserad av.
  

Påbörjat hängselkjolprojekt

Flera gånger har jag nu skrivit om att provsy ett plagg innan du klipper i det fina tyget, idag har jag gjort just det och inser att även den varianten har sina nackdelar. Jag sitter här med en ihopnålad hängselkjol i ett gult linnetyg och vet inte om jag ska sy ihop den, strunta i den, eller om jag ska göra en i ylle direkt? Den här kommer nog att sitta på dockan ett bra tag till jag har bestämt mig, tyget är iprincip rektangulärt så det går att använda till annat om jag skulle bestämma mig för att inte sy ihop den.

Denna modell av hängselkjol är ny för mig och jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker. Den största nackdelen som jag ser det är bältet, jag anser att den är mycket snyggare med bälte men jag tror inte att vikingatida kvinnor hade bälten då inga fynd tyder på det. Själv brukar jag ibland ha bälte till vikingadräkten för att ha någonstans att förvara mina moderna värdesaker men vill inte rekonstruera en dräkt som bygger på att man bär ett bälte. Dräkten är praktiskt gångbar även utan bälte vilket är ett kriterium för mig men modern fåfänga är inte att ta lätt på. Kanske kommer klänningarna under att ge mer vidd nertill vilket skulle göra det hela mer estetiskt tilltalande? Använd gärna kommentarsfältet om du har idéer eller åsikter.

Vikingatida hätta inspirerad av Sköldehamnsfyndet

Som lajvare och SCA:it går det snabbt att upptäcka fördelarna med struthättor. De värmer bra och tar minimal plats i packningen och ser även sådär härligt "medeltida" ut även för turister och andra som inte klassar sig själva som medeltidsnördar. Som viking kommer man inte gärna i struthätta, det ser fel ut. Då är det mycket trevligt att de har hittat ett gravfynd med samma funktion men utan strut från min favorittidsperiod. Detta är ingen arkeologisk nyhet direkt men av någon anledning är det först nu jag har tagit tag i att faktiskt sy mig en och jag är helnöjd med resultatet.


Det finns en viss tendens att de flesta plagg på min blogg är sydd med korps krappröda tunna vadmal. Jag gillar färgen, den är billig och jag råkade ha några meter men nu är det bara väldigt lite kvar så mer variation utlovas i framtiden.

Jag klippte ut en fyra fyrkantiga bitas som jag sedan sydde ihop med vaxad lintråd. Själva huvudbitarna klippte jag ut i storlek 30*55cm och kilarna fick bli 22*22cm. Storleken blev lite för liten för att jag skulle rymma kaninerna jag hade tänkt fodra med så det fick bli yllefoder. Ett mörkblått ylle som blev kvar efter en av mina klänningar fick agera foder. Jag fodrade huvudbiten och bakkilen genom att lägga blå bitar på och fälla ner sömmen över dem. Frambiten lämnade jag ofodrad då jag kom på att det var en bra yta för ett broderi. Denna del tog en kväll.



Näsa kväll var det dags att brodera, jag har en trevlig bok med vikingatida bilder och där valde jag ut en på ett vikingaskepp som jag ritade över på hättan. Kim som vi delar hus med kom in och frågade vad jag använde för penna, jag svarade som det var att det var en vanlig bläckpenna och hon förklarade att det inte var en alltför bra idé. Uppenbarligen finns det särskilda broderipennor att köpa som försvinner i tvätten och inte riskerar att rinna ut och förstöra broderiet när det regnar.


Jag använde plattsöm för att göra mitt broderi eftersom jag ville att det skulle gå fort. Tråden är broderigarn i ylle köpt på tradera. När skeppet var på plats lade jag min blå fyrkant på baksidan och fällde sömmarna över den så doldes den fula baksidan.

Hättan var ett snabbt och trevligt projekt, sömnaden tog ungefär en kväll och broderiet hade nog inte tagit mer än en kväll heller om man suttit hela tiden.


Lösningar

• Använd broderipenna när du ritar ut broderiet
• mät bredden på mittstycket så att den är lätt att dra över huvudet även med det foder du har tänkt dig.
  

Eura-klänning

Efter medeltidsveckan i år tänkte att jag behövde en till underklänning (2 underklänningar på en vecka var i minsta laget). Jag snubblade över en principskiss över den sk "eura-dress" och blev imponerad av idén att det inte skulle bli något spilltyg så jag testade.

Material:
Originalet var i ylle men min är i linne främst av anledningen att jag vill kunna köra den i tvättmaskinen. Jag använde ett rött linne från fjolårets Ohlsson-rea som jag tänkte var bra att experimentera i. Till en hellång och långärmad klänning går det 2m tyg! Det är ofantligt lite, men då blev det inte heller något spill. Röd symaskinstråd användes till det mesta men jag fållade den med vaxad lintråd.

Metod:
Jag klippte ut bitarna enligt denna principskiss (eller ja mina ärmar var 1dm för korta så i skissen har jag lagt till en dm jämfört med hur jag klippte). Det är alltså framstycke, bakstycke, ärmar och en hel kil +2 halva kilar.

1. Klipp ut och sicksackade alla bitar.
2. Sy ihop de halva kilarna till en kil. Jag sydde även en söm i mitten av min hela kil så att det skulle se likadant ut på höger och vänster sida
3. sy ihop ovansidan av ärmarna 1cm på varje sida
4. Sy ihop ärmarna med framstycket och bakstycket.
   
5. Sy i kilen från handleden och ner till nederkanten
6. Klipp till och fålla
7. Klar!
   

Lösningar
Då ärmarna går från nacken och ut till handen är det viktigt att de inte är för korta för då får man begränsad rörelsevidd. Min blev för kort så jag lade på 1dm tyg (hade lite spilltyg i siden som kom väl till användning).

Då jag klippte hela vägen från kjolfållen och upp till ärmslutet så var kilen för smal upptill. Detta man man tänka på och inte börja riktigt längst ner när man klipper, kilarna mina blev 1 dm längre än klänningen. Blir de för långa är det dock bara att klippa bort en bit.