Underklänningar

Jag sydde nyss klart ett beställningsjobb på två underklänningar i storlek 140 cl som två flickor ska få i julklapp av sin mor. Jag hoppas att de passar bra och att jag får se dem på i sommar.

Material
Båda är sydda i vitt lin från korps (köpt som stuvar) och ihopsydda samt sicksackade med symaskinen och vanligt polyestertråd men fållade i kjol, hals och ärmar för hand med vaxad lintråd. Lintråden är köpt i Tallin i kvantiteter som räcker några år framöver och är nästan lika tunn som sytråd.

Metod
Steg 1 är som vanligt att klippa ut bitarna. Då jag inte har några barn att mäta på blev det två olika varianter för att få ut rätt storlek på klänningarna. Den första sydde jag efter ett kjortelmönster från handelsgillet och den andra sydde jag som jag brukar sy underklänningar med raka stycken och kilar och utgick då från en storlekstabell. Storlekarna blev lite olika men det borde inte göra någonting då den yngre av flickorna inte är uppe i 140 cl ännu.

Steg 2 var att sy ihop bitarna på symaskinen. När jag började sy glömde jag att kolla efter vilken nål jag hade i symaskinen och jeansnålen gjorde onödigt stora hål i det tunna tyget.  Jag bytte rätt snabbt till en vanlig nål.

Steg 3 är att handsy, jag fållade som vanligt kjol, halsringning och ärmar och där sömmen såg lite svag ut efter den stora nålen sydde jag ett varv extra för hand för säkerhets skull.

Steg 4 blir att få de färdigsydda klänningarna till flickornas mamma för att de ska få dem på julafton.

Lösningar

• Kolla vilken nål du har i maskinen innan du börjar sy
• Hitta en storlekstabell för den storleken du vill sy om du är osäker på hur stor den ska vara.

1400-talsklänning med lösärm

Material
Brun/grönt ylletyg, vitt lin till foder, svart bomullsgarn till snörhål, svart symaskinstråd och vit lintråd+bixax. 

Metod
Jag utgick från ett mönster från Reconstructing History. Jag tycker verkligen om dessa mönster men de är konstruerade efter någon med en annan kroppsform än mig så det krävs rätt mycket justeringar innan storleken som man mätt upp blir samma som ens kropp.


Livet är den enda del av klänningen som är fodrad och det med lin. Jag valde lin som foder eftersom att det inte är lika stretchigt som ull och därmed får livet mer stadga. 

Klänningen är sydd på symaskin vilket ledde till problem när jag skulle fälla sömmarna, jag hade nämligen bara sytt med en pressarfots bredd och det var för svårt att dubbelvika tyget för att jag skulle vilja göra det. Tyvärr är detta ylle av sådan kvalitet att det repar upp sig och jag hade inte en tanke på att sicksacka bitarna innan jag sydde ihop dem så jag behövde komma på en annan lösning. Jag valde därför att kast kanterna och sedan sy ner dem med kastsöm. Det blev inte den vackrast insidan på en klänning jag har sett men det kommer förhoppningsvis att hålla bra. 

Kjolen är en rektangel som jag veckade ihop med livet. Tyvärr tänkte jag inte innan jag sydde så veckningen är åt fel håll vilket gör att det blir som ett mellanrum mitt brak. Inte optimalt men jag anser det ändå vara ett så pass otydligt fel att jag inte sprättade upp och gjorde om. 

Snörningen är en spiralsnörning och har alltså bara en tråd som går nerifrån och upp. Denna typ av snörning drar inte till livet så som gymnastikskosnörning gör och gör att tygerna ligger stilla kant i kant.


Lösningar:

• Du ser tyget från baksidan när du nålar veck, tänk på att vända och se så att det blir rätt innan du drar en symaskin över det hela. 
• Om du vill fälla sömmen, se till att sy en bit från kanten.
  

Medeltida underskjorta (del 1 av 2)

Under skärtorsdagen satt en tidig morgon i soffan hos min väninna och sydde på en medeltida underskjorta. Efter att all raksöm var på plats insåg jag att jag hade sytt halva tunikan på fel håll. Höger och vänster sida gick helt enkelt inte ihop, en sida var ut och in. Det är inte mycket att göra förutom att sprätta, men alla sömmar behöver inte sprättas utan det räcker om man sprättar upp sömmen mellan själva kroppen och ärmen (det röda strecket på min bild), för ärmen har ju ingen egentlig fram och baksida med denna modell.

Lösningar:

• Det kan vara en god idé att inte sitta med plagget i knät när du lägger ut var bitarna ska sitta fast, lägg istället ut plagget på ett golv eller bord så att du ser att det blir rätt
• Om du syr en större bit fel, räkna ut hur mycket du behöver ta upp för att göra rätt, sällan behöver all söm sprättas

Klänning tidigt 1400-tal

Klänningen är inspirerad av Duc de Berris Tres Riches Heures, målad ca 1410. Klänningen är helt handsydd i vaxad lintråd, alla sömmar är fällda. Yllet är ett relativt tunnt mörkblått tyg som jag köpt på Korps.

Snörningen består av öglor av lintråd som är sydda genom att först skapa öglan genom att sy den som ett förstygn fast flera varv och därefter linda tråden runt öglan.

Jag utgick från ett mönster från Handelsgillet men ändrade det rätt mycket på vägen. Klänningen har sidstycken (dvs inte vanlig 4-panel) och har inte midjesöm. Mönstret var lite lätt figursytt men gav inte siluetten jag var ute efter utan det fixade jag genom att ta in den på valda ställen. Ärmarna på mönstret var riktigt korta så därför skarvade jag på en bit till (också detta för att det skulle se ut med som på bilden) . Skarven täckte jag sedan med ett brickband.  U-ringningen och snörningen är gjorda för att se ut som förlagan på målningen. Snörningen bör dock träs för spiralsnörning och inte på det sätt jag har använt den om man vill vara noggran med att det ska vara historiskt korrekt.

Lösningar:

• Ser ärmen löjligt kort ut på mönstret kan du förlänga den direkt, speciellt när du handsyr blir det mycket mindre jobb att klippa av när det blir för långt än att skarva i efterhand.
• Om du inte gör rätt direkt så döljs fula skarvar snyggt med snygga brickband

Eftersom att jag nu håller på att sy en ny klänning som är väldigt lik denna (i en annan färg med midjesöm) tänkte jag nu ta och sälja denna klänning. Min storlek är 40, men även storlek 38 och 42 borde den sitta bra på. pris: 1 500 kr.

Kvinnohosor/ medeltida knästrumpor

När jag sydde min kampfrauklänning i somras behövde jag ett par knästrumpor för att man inte skulle behöva se mina ben när kjolen var upphasad i bältet. I reconstructing historys mönster med 1500-tals associarer fanns ett par knästrumpor som jag sydde.



På träsnitten anser jag att det är uppenbart att kvinnorna har någon typ av höga strumpor på sig. Från medeltiden finns det bilder som tyder på att kvinnor hade knästrumpor under största delen av medeltiden, av förklarliga skäl ser man sällan överkanten på strumporna på bilden då klänningen hänger över. På denna underbara målning på ett medeltida skrädderi ser man dock en hel strumpa som skulle kunna vara en sk "kvinnohosa"


Materialet jag använde var krapprött tunt vadmal från Korps (samma som användes i bårderna på klänningen). Jag sydde direkt i mitt tyg och valde inte att göra en toall som det stod i mönstret att de rekommenderade. Det fungerade bra ändå för mig, fick bara ta in den lite för att den skulle passa. Då detta var två dagar innan lajvet då dräkten skulle användas så syddes mina strumpor på symaskin.

Lajvet var mycket varmt i min dräkt som jag redan har nämnt i ett tidigare inlägg och tjocka knästrumpor i ull som gick en dm över knäna underlättade inte värmeproblemet. Dessutom blev det blött och då gick sockarna ut sig ganska mycket.


För någon vecka sedan tog jag in strumporna efter mitt ben och fot för bättre passform. Dessutom hade jag ett broderi som jag höll på att göra på en hätta, hättan blev inte riktigt bra så jag klippte bort broderiet, slängde resten av hättan och sydde på broderiet på strumporna.



Lösningar:

• Välj ett tunnare ylle till knästrumporna- det blev på tok för varmt
• Har du broderat på ett plagg som inte blev bra, ta broderiet och sätt det på något annat.
• Sy in strumporna efter de har gått ut sig.
  

1400-tals hätta

Jag är inne på 1400-tal just nu och jag tycker om huvudbonader så valet att sy en 1400-tals huvudbonad var självklart. Denna lilla röda hätta tyckte jag var söt och passar bra till min blå 1400-talsklänning och den bruna klänningen jag planerar att sy.

Jag använde ett mönster med 1400-tals associarer från reconstructing history , i Sverige går detta mönster att beställa från Handelsgillet. När jag sydde min hätta gjorde jag inga ändringar i mönstret. Tyget jag använde var krapprött "tunnt vadmal" från Korps. Då de samtida bilderna visar att hättan har samma färg inuti som utanpå drog jag slutsatsen att den är ofodrad.

Denna hätta sydde jag för hand med vaxad lintråd. Raksömmarna är sydda med förstygn som varje gång nålen tog slut efterföljdes av ett efterstygn. Sömmarna är sedan fällda åt varsitt håll. När jag fällde sömmarna började jag med att görs som vanligt att jag sydde ner med pricksöm. När jag närmade mig framkanten funderade jag på att den sömmen syns rätt tydligt. Jag fick då tips om att byta plats på över och understygnet. Dvs. gjorde så att stygnet som kom underifrån var längre och det som kom ovanifrån var kortare.

Klänning med helvetesfönster

Detta är en klänning av 1400-tals modell, ärmhålen kallades helvetesfönster eftersom att de avslöjar kvinnans former vilket kunde locka till synd. Under medeltiden bar man minst två klänningar under (en underklänning och en mellanklänning) så i våra moderna mått mätt är klänningen inte speciellt syndig.


Material:
Ett rosa ylletyg köpt på loppis, det var mest troligt en filt. Blått ylletyg till fodring av livet.

Metod:
Egentligen hade jag tänkt göra någonting helt annat av detta tyg, men efter att jag börjat klippa i tyget insåg jag att det inte skulle räcka till någonting långärmat så jag fick ändra mina planer. Jag klippte ut tre raka stycken, två för bakstycket och en för framstycket. Från dessa fyrkanter klippte jag ut halsringningen. Både bak och i sidorna har jag kilar, en brev kil i vardera sida och bak är kilen hopsydd med en hel kil och två halva.


Fodret var blått ylle som blev över efter att ha sytt en klänning, det var inte speciellt mycket så jag valde att använda det där det skulle synas, i livet. Jag sydde ihop bitarna med varandra samtidigt som fodertyget låg på för att få ett medeltida intryck av fodringen. Modernt foder går ofta ut på att man syr två plagg och sätter ihop, denna konstruktion blev praktisk pga symaskinerna men leder till merarbete om man ska sy för hand. Nu sydde jag visserligen raksömarna i denna klänning på maskin, men det behöver man ju inte se på konstruktionen.


När klänningen satt ihop tog jag på mig den och ritade ut hur urtagna ärmhålorna skulle vara med inspiration från 1400-talskonst. Sedan fållade jag nederkant, ärmhål och halsringning för hand med vaxad lintråd - så var klänningen klar! Ungefär här insåg jag att tyget inte alls var 140 brett och därmed var klänningen inte hellång, jag har därför bestämt mig för att det är snyggt med en lite kortare klänning och jag få se till att mellanklänningen går ner till fötterna. De mellanklänningar jag har är antingen inte figursydda eller med kort ärm så det kommer att bli en ny mellanklänning för att kunna bära upp denna, men det ser jag fram emot.


Tips från mig:

• Räcker inte tyget, sy någonting annat istället
• Har du för lite foder, använd det där det syns