Underklänningar

Jag sydde nyss klart ett beställningsjobb på två underklänningar i storlek 140 cl som två flickor ska få i julklapp av sin mor. Jag hoppas att de passar bra och att jag får se dem på i sommar.

Material
Båda är sydda i vitt lin från korps (köpt som stuvar) och ihopsydda samt sicksackade med symaskinen och vanligt polyestertråd men fållade i kjol, hals och ärmar för hand med vaxad lintråd. Lintråden är köpt i Tallin i kvantiteter som räcker några år framöver och är nästan lika tunn som sytråd.

Metod
Steg 1 är som vanligt att klippa ut bitarna. Då jag inte har några barn att mäta på blev det två olika varianter för att få ut rätt storlek på klänningarna. Den första sydde jag efter ett kjortelmönster från handelsgillet och den andra sydde jag som jag brukar sy underklänningar med raka stycken och kilar och utgick då från en storlekstabell. Storlekarna blev lite olika men det borde inte göra någonting då den yngre av flickorna inte är uppe i 140 cl ännu.

Steg 2 var att sy ihop bitarna på symaskinen. När jag började sy glömde jag att kolla efter vilken nål jag hade i symaskinen och jeansnålen gjorde onödigt stora hål i det tunna tyget.  Jag bytte rätt snabbt till en vanlig nål.

Steg 3 är att handsy, jag fållade som vanligt kjol, halsringning och ärmar och där sömmen såg lite svag ut efter den stora nålen sydde jag ett varv extra för hand för säkerhets skull.

Steg 4 blir att få de färdigsydda klänningarna till flickornas mamma för att de ska få dem på julafton.

Lösningar

• Kolla vilken nål du har i maskinen innan du börjar sy
• Hitta en storlekstabell för den storleken du vill sy om du är osäker på hur stor den ska vara.

Patrikhättan

Min vän Patrik gjorde en helt fantastisk struthätta som går att bära på massor av roliga sätt. Som den vänliga människa han är delade han med sig av sitt mönster till mig. Denna struthätta kallar jag därför patrikhättan, det är en 1300-tals struthätta. Patriks variant har tygknappar men jag blev lite lat och sydde ihop min istället.

Som material använde jag gul "tunn vadmal" som jag köpt av Patrik i somras då han var återförsäljare åt Korps. Kaninen är köpt av en handelsman på lajvet Eterna förra sommaren. Jag klippte ut bitarna enligt mönstret och sydde ihop dem med förstygn, sedan fällde jag sömmarna åt varsin håll. Ungefär halva struten har fällda sömmar till jag kom på att det nog var att överdriva att fälla sömmar i en strut som är över en meter.

När detta var gjort provade jag hättan. En annan vän konstaterade då att kilarna som ska sitta över axeln satt längre fram än de skulle. Jag lät då min sambo testa hättan och på honom såg det helt rätt ut. Vi drog då slutsatsen att detta blev en herrhätta eller en hätta för damer med liten byst. Jag sydde ändå på kaninen på samma sätt som jag gjort på min sköldehamnshätta. Jämnade till nederkanten och fållade den.

Hättans insida

När jag efter hättan var klar pratade i telefon med Patrik berättade jag att hans hätta inte var gjord för människor med bröst. Han sa då "men gjorde du inte en toall först?", och nej det gjorde jag inte. Även om jag massor av gånger skrivit det som lösning i mina blogginlägg så är jag fortfarande lika dålig på att faktiskt göra toaller. Det tar massa tid att göra toaller, tid som jag hellre vill sy riktiga plagg på. Denna hätta kommer jag att sälja men till mig själv ska jag göra en liknande struthätta med korrigeringen att sidkilarna ska sättas lite längre bak. Kanske kommer jag till den även orka göra knappar på den?

Här syns det att kilen ligger för långt fram

Lösningar

• Vill du inte göra fel, gör en toall
• Passar den inte på dig kanske den passar på någon annan 

Påsmössa

Denna påsmössa är ett beställningsjobb till en lajvare. Personen i fråga hörde av sig och undrade om jag kunde sy honom en påsmössa till ett lajv nästa helg. Jag fick önskemål om att den skulle vara i linne, brun/beige eller grå och i storlek 60.

Materialet är därmed linne i två olika färger. Jag klippte ut fyra likadana bitar som sedan syddes ihop två och två för att sedan sys ihop i nederkant. Snabbt, smidigt och snyggt.

Redan vid beställningen sa jag ett pris och dagen efter gick jag och köpte tyget. Detta ledde till att betalningen för arbetet om man tar bort materialkostnaden blev 10kr. Visserligen är jag nöjd med resultatet och jag vill gärna att fler lajvare ska ha huvudbonader, men en så generös prissättning kommer jag nog att undvika i framtiden

Lösningar

• kolla priset på material innan du säger ett pris

1300-tals förkläde

Förkläden är ett otroligt praktiskt plagg som använts i olika utföranden under de flesta århundaraden. Detta är ett förkläde som jag har gjort efter målningen ni ser här intill. Modellen är något omstridd som kvinnoförkläde eftersom att kvinnan på bilden arbetar i sin mans smedja medan han är sjuk och mycket tyder på att kvinnors förkläden på denne tid bara gick nedanför midjan. Men det är snyggt och det finns belägg för det så givetvis ville jag göra mig ett eget sådant förkläde.

Material

Jag sydde mitt förkläde av en handvävd linneduk och förklädet är handsytt med vaxad lintråd.

Metod
Historiska världar har en principskiss här som jag utgick ifrån. Jag har sett andra tolkningar med att förklädet bara är trekantigt upptill och rektangulärt nertill men med tanke på vecken som anas på bilden antar jag att den går rakt ner nedanför midjebandet för att den naturligt faller så. Nederkanten tror jag dock nu i efterhand är rak och inte avrundad som på historiska världars principskiss.

Jag började med att klippa ut en trekant som var den storleken jag hade tänkt mig, lite mindre än den på historiska världar och aningen större än originalet. Tyget jag använde hade en skarv på mitten som såg handsydd ut så den fick vara kvar i sitt originalutförande.

Efter att ha fållat kanterna insåg jag att den var väldigt smal och lång upptill. För att råda bot på detta gjorde jag förklädet kortare och kapade översta biten. Trekanten fick nu en större lutning från mitten eftersom att jag inte ville klippa upp all söm och det dessutom passade bra att ändra lutning vid skarven.

Midjebanden fållades och syddes fast så att mitten på banden låg längs mitten på skarven.

Ringspännet jag har tänkt fästa förklädet med upptill har en vass nål som går bra att sticka igenom tyget. Jag vill dock inte göra fler hål än nödvändigt i mitt vackra tyg och därför sylade jag två hål som jag sedan kantade.  

 

Lösningar:

• Vill du inte sticka hål i tyget varje gång du använder förklädet, gör permanenta hål istället. 
• Trekanten i denna typ av förkläden ska vara rätt kort och bred för att se ut som originalet
• Nederkanten verkar ha varit rak i originalet vilket gör det både enklare att få en snygg söm och du undviker tygspill.

Cotehardie, sent 1300-tal

Hej allihopa! Jag heter Felicia och är en gammal vän till Becky som driver denna eminenta blogg. Hon frågade om jag ville göra ett inhopp här och beskriva mitt senaste sömnadsprojekt, och det tackade jag såklart ja till! I vanliga fall bloggar jag sporadiskt på www.flouw.se.

Detta är en cotehardie, sydd efter The Medevial Tailors Assistants direktiv. Cotehardien buren av kvinnor hade en kort storhetstid runt 1370-talet, men är ett plagg som blivit mycket populärt i tedelmida sammanhang idag. Enligt MTAs mönster skall den ha någon slags remsor hängandes från ärmen, sydda runt ärmslutet - detta var dock en detalj som jag valde att hoppa över då enkla ärmar tilltalade mig mer estetisk, plus att klänningen är tänkt att användas som plagg då jag står på scen med divese eldredskap. Eld och hängande remsor går inte riktigt ihop.. ;)

Först gjorde jag en toille utifrån min egen kropp. Slarvigt pånålad såg det ut såhär:



Sedan tog jag ett gammalt lakan och ritade ut mönstret till livet och kjolen utifrån toillen. Däremfter nålade jag ihop mina mönsterbitar för att testa passformen, gjorde någon liten justering och använde sedan det färdiga mönstret för att klippa ut klänningsdelarna i ylletyget. I ylletyget fanns ett litet hål på ett mycket ostrategiskt ställe mitt i som jag upptäckte först när jag skulle börja klippa, vilket innebar att jag blev tvungen att verkligen planera hur jag skulle lägga ut de olika mänsterdelarna för att få plats med alla delar.



Ärmen gjorde jag lite vidare än min ärmtoille, eftersom jag ville ha rejält med rörelsemöjlighet, trots ett tight klänningsliv (eftersom jag kommer att hålla på med eldkonst i klänningen, poi bland annat). Sedan sydde jag ihop livet för hand, sydde på ärmarna och fodrade halslinningen och knäppningslinningen fram. Därefter sydde jag på knapparna jag själv tillverkat av små runda tygbitar. När jag provade klänningen på med färdig knäppning så insåg jag att det är en dum idé att ha för stor skillnad i vidden mellan bröstkorgen och brösten då detta får knäppningen att bli helt sne och bucklig. Så det var bara att plocka fram sprätten och ta upp kantsömmen på båda sidor fram. Eftersom jag redan gjort knapphål kunde jag inte flytta kansömmen mer än ca fem millimeter på knapphålssidan, men jag avlägsnade de fem knapparna i mitten och tog in kanten ca 1-1,5 cm på andra sidan. Sedan sydde jag fast knapparna igen. Resultatet blev okej, men inte riktigt så bra som jag önskar att det blivit.



Lösningar:
- Tänk på att knäppning inte beter sig som en vanlig söm och se till att göra en så mjuk svängning som möjligt, även om du vill att livet ska sitta tight
- Om du vill ha stor rörelsemöjlighet i ett tight ylleplagg är det en bra idé att göra ärmarna lite rymligare
- Se till att kolla igenom tyget när du köper det så att det inte har någon skada mitt i
- Planera hur du ska lägga ut alla mönsterbitar så att det tyg du har hemma räcker till hela plagget
- Om du vill ha en kil fram och också gör knäppning fram: se till att knäppningen inte går längre ner än till midjan där kilarna oftast placeras

Gardekors

Gardekors är ett ytterplagg som bars av båda män och kvinnor (dock i olika längd) under 1200 och under första delen av 1300-talet. Målningen intill är från codex manesse.

Material:
Jag använde ett mörkgrönt ylletyg köpt som stuv från Ohlssons tyger i Umeå till själva plagget och fodrade med ett tunt ljusgrönt ylle köpt på samma sätt.

Metod: Jag använde ett mönster från Handelsgillet och handsydde hela plagget med vaxad lintråd. Jag satte ihop delarna som jag antog att de skulle sitta ihop, i ärmarna och huvan lade jag fodertyget innan jag sydde så att sömmen gick igenom fyra lager tyg. Att fodra hela plagget kändes inte som ett alternativ då det gick åt rätt mycket tyg.

När bitarna sedan satt ihop kollade jag på mönstret för att se var i ärmen jag skulle göra hål för armen. För att få ut armen ficka jag sprätta upp en del av sömmen och det var väl helt i sin ordning men jag såg även att det stod instruktioner på mönstret som jag inte riktigt hade följt. Då plagget ändå såg ut som på bilden (förutom att ärmen hängde för långt ner på axeln) valde jag att inte göra några ändringar med den nya informationen. Då axelsömmen som sagt var lite för långt ner lade jag in rynktrådar i axelsömmen för att göra den kortare.



Lösningar

• Läs sybeskrivningen som står i mönstret innan du syr.
• Är en söm för lång går det att sy ihop den i efterhand.
  
• Fodra delarna som syns om du vill spara tyg.