Material
Jag tycker bäst om att sy med vaxad lintråd, jag har en tunn vitlintråd som jag vaxar själv genom att dra den genom en klump med bivax. En teori är att lintråden fram till 1500-talet var antingen blekt eller oblekt, aldrig färgad men det är svårt att säga med tanke på att man inte har hittat tråd som är äldre än så. det finns fynd som tyder på att man har broderat med färgad lintråd (vikingahätta i silke som man tror var broderar med krappfärgad lintråd) så det känns inte helt orimligt att anta att man även kan ha sytt med färgad tråd. En huvudregel är att ju mer behandlad tråden är desto stabilare är den (därför är den vita ofta hållbarare än den oblekta). Angående trådens tjocklek verkar ledordet vara så tunt som möjligt både av historiska skäl och för att tjockare tråd inte ger en snygg söm på tunt tyg.
Andra historiskt korrekta varianter på tråd är ulltråd eller silke. Jag väljer dock vanligen lintråd både för att jag köpt en hel kon från tallin vilket räcker till väldigt många dräkter och för att jag tycker att det är bekvämt att arbeta med. Skulle jag någon gång sy i silke skulle jag nog unna mig en matchande silkestråd och brickband i ull brukar jag sy fast med en ulltråd i samma färg som är ytterst på bandet.
Metod
Det jag (vanligen) gör är att sy förstygn (tänk en tät tråckelsöm, bara upp och ner i riktning frammåt med nålen) där jag trär upp så många stygn som ryms på nålen. När nålen är full med stygn drar jag den igenom tyget, när jag börjar fylla nästa nål backar jag ett stygn bak så att sista stygnet på förra nålen blir till ett efterstygn.
Att sy med förstygn ger en mindre hållbar söm än att sy med efterstygn, detta kan man delvis kompensera genom att när man sedan fäller sömmen (dubbelviker den åt sidan för att undvika att tyget remsar sig och för att det ser välarbetat ut) så fäller jag båda kanterna åt samma håll. Detta ger ett extra skydd för sömmen. Förutom att det är hållbarare går det också dubbelt så fort som att fälla sidorna åt varsitt håll. Både vid fällande av sömmar och fållande av kanter använder jag pricksöm vilket är en söm som går ut på att stygnen på baksidan är långa medan de som syns på framsidan är korta och därmed bara syns som små prickar.
Om jag syr med efterstygn eller maskinsyr fäller jag istället kantarna bort från sömmen, det är enligt mitt tycke snyggare men gör man så vid en handsöm med förstygn får man laga sömmen betydligt oftare, är det är söm som inte utsätts för slitag spelar det dock inte så stor roll. Min undertunika är sydd med förstrygn och sömmarna är fällda åt varsin sida, den lagar jag just nu inför varje event. Min kappa som inte slits lika hårt är också sydd på detta sätt men den har jag inte behövt laga än på tre år.
En annan stygnvariant jag har testat är kastsöm. När man ska sy ett fodrat plagg viker man in kanterna på fodret och tyget och syr ihop över fyra lager tyg till bitarna sitter ihop, vilket gör att man inte behöver sy ner kanterna. Jag har vänner som älskar detta sätt att sy, men jag har bara gjort ett seriöst försök en gång, det tog jättelång tid och jag stack mig rätt ordenligt i fingrarna med nålen, så den varianten är jag personligen inte så förtjust i. Kaststygn används annars i samma syfte som zicksack, men det är någonting jag inte brukar ägna mig åt utan tygets kanter brukar skyddas nog av dubbelvikningen när jag fäller sömmarna. Det är dock bra att veta om man har ett fint tyg som man är rädd att det ska remsa sig.
Lycka till med sömnaden!
Liten snabblista för hansömnad
- Förstygn går snabbare än efterstygn
- Efterstygn håller bättre än förstygn
- Att fälla sömmen åt samma håll ger en hållbarare söm
- Att fälla sömmen åt olika håll ger en plattare söm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar