Trekantig huvudduk

Huvudbonader är en fenomenal detalj till medeltidskläder och det skadar aldrig att ha några extra. Detta är en mycket enkel modell som skyddar mot sol och får bort håret från ansiktet. För denna huvudduk använde jag oblekt lin från IKEA.

Jag klippte ut en trekantig bit som var ungefär 140 cm * 60 cm. Denna fållade jag sedan med vaxad lintråd. Efter detta var egentligen huvudduken klar och jag använde den några gånger men så kom jag på att jag ville göra den lite roligare.

Jag gav min syster huvudduken och en penna så ritade hon ett mönster. Sedan broderade jag detta mönster med lingarn. Kanterna broderade jag med själkstygn och ytorna med läggsöm. Vid senare användning insåg jag att ett mönster som har en mitt är svåra att få till snyggt på huvudet, speciellt utan spegel. Dessutom  var läggsöm inte så snyggt på mittblomman så jag bytte ut den mot själkstygn över hela blommans ytan.

Lösning

• Om du ska brodera på en huvudduk, gör inte ett broderi som har en mitt.

Kaninfodrad Sköldehamnshätta

Min röda hätta med vikingaskeppet (finns på bloggen) gav jag bort till en vän så jag tog chansen att sy en ny hätta till mig själv.

Först hade jag tänkte pälsfodra hela hättan men insåg att jag aldrig är på så kalla evenemang att det är nödvändigt. Istället tog jag pälsen från en kanin, delade den till två och satte runt ansiktet så att den täcker runt ansiktet och halva örat. Jag funderar om en till kanin ska in i huvan men jag tänker vänta till vintern för att se hur mycket den värmer som det är.

När jag delade kaninen testade jag ett tips som man fick när jag klagade på att klippa i päls tidigare. Jag tog en kniv och skar pälsen från baksidan, damsög pälsen och knappt ett hår fanns i vardagsrummen där pälsen delats!

Pälsen sydde jag sedan fast på huvans utsida med förstygn sedan vek jag in den och sydde fast den med en så diskret söm jag kunde på insidan. När jag sydde på insidan av hättan och därmed pälsens utsida insåg jag att det är mycket lättare att sy längs med riktningen pälsen växer än mot den.

När jag testade hättan stack pälsen fram olika mycket på olika sidor så ena sidan sprättade jag upp och gjorde om. Då insåg jag att om man hade hättan liggande på ett bord var det mycket enklare att sy fast pälsen utan att råka dra den för långt bak.

Hättans insida

Broderiet är fritt tolkat från en svensk runsten, garnet är växtfärgad ull (köpt på Tradera) och hela broderiet är gjort med stjälkstygn.

Lösningar

• Skär pälsen med en kniv från baksidan istället för att klippa den. 
• Sy åt samma håll som pälsen växer
• lägg hättan på ett bord när du syr fast så råkar du inte sträcka tyget eller pälsen medan du syr.

Hättor i mängder

Det hela började med att jag skulle spela sömmerska på ett lajv och tänkte att det vore roligt att ha lite saker att sälja på plats. Detta spårade ur lite så tillslut hade jag sytt upp rätt mycket inför ett lajv med 30 deltagare. Delvis sydde jag upp lite av tygförrådet som fanns hemma, delvis sålde jag sådant jag redan ägde men det jag faktiskt köpte tyg enkom för att sy var hättor. Struthättor med och utan strut i olika modeller producerades hemma hos oss och eftersom att det blev rätt mycket hättor i slutändan fick jag ett eget stånd på Umeå medeltidsdag och hade varor till försäljning mot provision i en väns stånd på medeltidsdagarna på Hägnan.

Försäljning på lajvet ljusordern

Materialet var korps tunna vadmal, köpt av Hantverket som sålde detta tyg uppe i Umeå. Jag köpte 0,7 m av varje färg (i två omgångar) och varje färg räckte då till 1,5 hätta (med lite skarvande). Vissa hättor blev därmed sydda i miparti (alltså en färg på höger och en färg på vänster sida). Raksömmarna sydde jag på symaskin och kanterna fållade jag för hand.

Andra omgången hättor jag satt och sydde märkte jag att jag satt och nös. Då jag vet att jag inte är allergisk mot ylle kom jag på att det kan vara så att tyget är behandlat med någonting otrevligt. Därför lade jag mitt tyg (och de redan ihopsydda hättorna) i tvättmaskinen för ett ullprogram. Efteråt var tyget lite fluffigare och jag nös inte längre när jag sydde i det.

Lösningar

• Även ylle kan vara bra att tvätta innan du syr med det, speciellt om det är starka färger som riskerar att färga av sig annars första gången de blir blöta.

Påsmössa

Denna påsmössa är ett beställningsjobb till en lajvare. Personen i fråga hörde av sig och undrade om jag kunde sy honom en påsmössa till ett lajv nästa helg. Jag fick önskemål om att den skulle vara i linne, brun/beige eller grå och i storlek 60.

Materialet är därmed linne i två olika färger. Jag klippte ut fyra likadana bitar som sedan syddes ihop två och två för att sedan sys ihop i nederkant. Snabbt, smidigt och snyggt.

Redan vid beställningen sa jag ett pris och dagen efter gick jag och köpte tyget. Detta ledde till att betalningen för arbetet om man tar bort materialkostnaden blev 10kr. Visserligen är jag nöjd med resultatet och jag vill gärna att fler lajvare ska ha huvudbonader, men en så generös prissättning kommer jag nog att undvika i framtiden

Lösningar

• kolla priset på material innan du säger ett pris

Hängselkjolsprojektet

Jag skrev tidigare ett inlägg med titeln "påbörjat hängselkjolsprojekt" detta är fortsättningen.

Framifrån linne

Framifrån ylle

Min vän skrev en kommentar till mitt inlägg och tipsade om att fallet blir annorlunda med ylle. Jag gjorde någonting annat av linnetyget och gjorde istället en ny hängselkjol av den modellen i ylle.

Från sidan linne

Från sidan ylle

Den är inte fållad nertill ännu och brickbandet upptill är bara fastnålat liksom de linband som utgör öglorna. Yllet är från medeltidsmode, brickbandet är vävt av Aska och mönstret hittade jag på denna sida. Sömmarna är sydda med vaxad lintråd och raksömmen blev sydd med efterstygn, fälld åt ett håll.

Bakifrån linne

Bakifrån ylle

Lösningar:

• Att fallet inte blir som du önskar kan ha lika mycket med materialet som modellen att göra, sy i ylle!
• Ta emot goda råd

1300-tals förkläde

Förkläden är ett otroligt praktiskt plagg som använts i olika utföranden under de flesta århundaraden. Detta är ett förkläde som jag har gjort efter målningen ni ser här intill. Modellen är något omstridd som kvinnoförkläde eftersom att kvinnan på bilden arbetar i sin mans smedja medan han är sjuk och mycket tyder på att kvinnors förkläden på denne tid bara gick nedanför midjan. Men det är snyggt och det finns belägg för det så givetvis ville jag göra mig ett eget sådant förkläde.

Material

Jag sydde mitt förkläde av en handvävd linneduk och förklädet är handsytt med vaxad lintråd.

Metod
Historiska världar har en principskiss här som jag utgick ifrån. Jag har sett andra tolkningar med att förklädet bara är trekantigt upptill och rektangulärt nertill men med tanke på vecken som anas på bilden antar jag att den går rakt ner nedanför midjebandet för att den naturligt faller så. Nederkanten tror jag dock nu i efterhand är rak och inte avrundad som på historiska världars principskiss.

Jag började med att klippa ut en trekant som var den storleken jag hade tänkt mig, lite mindre än den på historiska världar och aningen större än originalet. Tyget jag använde hade en skarv på mitten som såg handsydd ut så den fick vara kvar i sitt originalutförande.

Efter att ha fållat kanterna insåg jag att den var väldigt smal och lång upptill. För att råda bot på detta gjorde jag förklädet kortare och kapade översta biten. Trekanten fick nu en större lutning från mitten eftersom att jag inte ville klippa upp all söm och det dessutom passade bra att ändra lutning vid skarven.

Midjebanden fållades och syddes fast så att mitten på banden låg längs mitten på skarven.

Ringspännet jag har tänkt fästa förklädet med upptill har en vass nål som går bra att sticka igenom tyget. Jag vill dock inte göra fler hål än nödvändigt i mitt vackra tyg och därför sylade jag två hål som jag sedan kantade.  

 

Lösningar:

• Vill du inte sticka hål i tyget varje gång du använder förklädet, gör permanenta hål istället. 
• Trekanten i denna typ av förkläden ska vara rätt kort och bred för att se ut som originalet
• Nederkanten verkar ha varit rak i originalet vilket gör det både enklare att få en snygg söm och du undviker tygspill.

1400-talsklänning med lösärm

Material
Brun/grönt ylletyg, vitt lin till foder, svart bomullsgarn till snörhål, svart symaskinstråd och vit lintråd+bixax. 

Metod
Jag utgick från ett mönster från Reconstructing History. Jag tycker verkligen om dessa mönster men de är konstruerade efter någon med en annan kroppsform än mig så det krävs rätt mycket justeringar innan storleken som man mätt upp blir samma som ens kropp.


Livet är den enda del av klänningen som är fodrad och det med lin. Jag valde lin som foder eftersom att det inte är lika stretchigt som ull och därmed får livet mer stadga. 

Klänningen är sydd på symaskin vilket ledde till problem när jag skulle fälla sömmarna, jag hade nämligen bara sytt med en pressarfots bredd och det var för svårt att dubbelvika tyget för att jag skulle vilja göra det. Tyvärr är detta ylle av sådan kvalitet att det repar upp sig och jag hade inte en tanke på att sicksacka bitarna innan jag sydde ihop dem så jag behövde komma på en annan lösning. Jag valde därför att kast kanterna och sedan sy ner dem med kastsöm. Det blev inte den vackrast insidan på en klänning jag har sett men det kommer förhoppningsvis att hålla bra. 

Kjolen är en rektangel som jag veckade ihop med livet. Tyvärr tänkte jag inte innan jag sydde så veckningen är åt fel håll vilket gör att det blir som ett mellanrum mitt brak. Inte optimalt men jag anser det ändå vara ett så pass otydligt fel att jag inte sprättade upp och gjorde om. 

Snörningen är en spiralsnörning och har alltså bara en tråd som går nerifrån och upp. Denna typ av snörning drar inte till livet så som gymnastikskosnörning gör och gör att tygerna ligger stilla kant i kant.


Lösningar:

• Du ser tyget från baksidan när du nålar veck, tänk på att vända och se så att det blir rätt innan du drar en symaskin över det hela. 
• Om du vill fälla sömmen, se till att sy en bit från kanten.