Kampfrau

Ja jag har sytt mig en till kampfrauklänning. Min gamla blev för stor på grund av personlig viktnedgång och såldes därför (det är roligare att sy nytt än att sy om). Den nya blev i den fantastiska färgsättningen blå och gul.

Material: Ylletyg i tuskaft från medeltidsmode (NUT5 och NUT9). Lintyg från Ohlsson som foder i livet, lintråd från tallin och bivax från grannens bin.

Metod: Jag har haft en sew along på andra bloggen så här kan du se steg för steg hur jag gjort. Klänningen är helt handsydd med vaxad lintråd.

När jag slitsade klänningen blev först slitsarna ojämna, ungefär som när man river ylletyg. Efter att ha brytit fram ett nytt blad på brytbladskniven blev kanterna snygga igen, det behövdes göras om efter ungefär hälften av slitsandet igen.

För stängningen tänkte jag sy fast ringar på insidan av livet och dra ett snöre genom. Sagt och gjort, efter första användningen insåg jag att det inte var en bra idé att använda så kallade smyckesringar för även om den lilla glipan i ringarna inte är stor så lyckas bandet smita ut. Därmed ska inte heller fjädestålsringar som folk brukar göra ringbrynjor av användas. Efter lite letande hittade jag lite dyrare helgjutna ringar från panduro som fick ersätta de gamla- resultatet blev en klar förbättring. 

Lösningar

• Välj helgjutna ringar till snörningen
• Bryt fram nytt blad på brytbladskniven för snyggare snitt

wulsthaube

Jag arbetar på mitt projekt med historiska dräkter och planerar att under de år som räknas som medeltid ha en dräkt per århundrade. Detta är min 1500-talsdräkt som det nu endast saknas ett par skor till. Det är i tysk landsknektsstil och de andra delarna av dräkten kan ni läsa mina andra inlägg om. Det jag har gjort nu är en "wulsthaube" vilket är en huvudbonad i linne som är gjord för att ge huvudet den karaktäristiska formen som kvinnorna har på träsnitt och målningar från denna tid.

Jag gjorde min huvudbonad av handvävda handdukar köpta på tradera. Jag utgick från ett mönster från reconstructing history, men själva mönsterdelarna gav inte så mycket information, det var en fyrkantig bit fram, en fyrkantig bit att sätta över utfyllnaden bak på huvudet och en halv oval bak till huvudet. Dessa bitar behövde alla justeras efter både hur mycket fyllning man har i huvan och hur ens naturliga huvud ser ut.

Efter att bitarna var ihopsatta så veckade jag nederkanten på fyrkanterna och vek sedan den veckade raden dubbel där jag sydde på två band som sedan knöts under nacken. Därefter var själva huvan klar men inte såg det speciellt bra ut inte, mitt eget hår fyllde inte på långa vägar ut hättan så då började jag experimentera. Det svåra var att få någon bra form i ett trovärdigt material som kan sitta fast på huvudet. 

Tillslut kom jag fram till en variant som jag tycket fungerar bra: inunder huvan finns nu en tjock fläta av lingarn som jag fäster i mitt eget hår (som är flätat i utbakade flätor på huvudet) med hårnålar. Sedan knyts banden bak i nacken och huvudbonaden sitter på plats!


Lösningar:

• Ta dig tid att exprimentera med underlager, om håret/rullen är fel så kommer huvudbonaden inte att se rätt ut hur väl du än har sytt den.

Kvinnohosor/ medeltida knästrumpor

När jag sydde min kampfrauklänning i somras behövde jag ett par knästrumpor för att man inte skulle behöva se mina ben när kjolen var upphasad i bältet. I reconstructing historys mönster med 1500-tals associarer fanns ett par knästrumpor som jag sydde.



På träsnitten anser jag att det är uppenbart att kvinnorna har någon typ av höga strumpor på sig. Från medeltiden finns det bilder som tyder på att kvinnor hade knästrumpor under största delen av medeltiden, av förklarliga skäl ser man sällan överkanten på strumporna på bilden då klänningen hänger över. På denna underbara målning på ett medeltida skrädderi ser man dock en hel strumpa som skulle kunna vara en sk "kvinnohosa"


Materialet jag använde var krapprött tunt vadmal från Korps (samma som användes i bårderna på klänningen). Jag sydde direkt i mitt tyg och valde inte att göra en toall som det stod i mönstret att de rekommenderade. Det fungerade bra ändå för mig, fick bara ta in den lite för att den skulle passa. Då detta var två dagar innan lajvet då dräkten skulle användas så syddes mina strumpor på symaskin.

Lajvet var mycket varmt i min dräkt som jag redan har nämnt i ett tidigare inlägg och tjocka knästrumpor i ull som gick en dm över knäna underlättade inte värmeproblemet. Dessutom blev det blött och då gick sockarna ut sig ganska mycket.


För någon vecka sedan tog jag in strumporna efter mitt ben och fot för bättre passform. Dessutom hade jag ett broderi som jag höll på att göra på en hätta, hättan blev inte riktigt bra så jag klippte bort broderiet, slängde resten av hättan och sydde på broderiet på strumporna.



Lösningar:

• Välj ett tunnare ylle till knästrumporna- det blev på tok för varmt
• Har du broderat på ett plagg som inte blev bra, ta broderiet och sätt det på något annat.
• Sy in strumporna efter de har gått ut sig.
  

Gollar (del 2 av 2)

Detta inlägg ska handla om pälskantningen och stängningen av min "gollar" som jag skrev om lite tidigare.

Material:
en ärm från en pälskappa som min "svåger" köpt på loppis. Linband köpta på hemslöjden i Umeå.

Metod:
Jag hade för lite päls för att pälsfodra den (det var därför jag istället valde dubbla lager ylle) men insåg att jag hade nog med päls för att åtminstone ge den en pälskant. Jag klippte min päls i de remsor som den för länge sedan var sydd i och gjorde en lång remsa som jag sydde fast längs kanten. Som alltid när man klipper i päls så blev det päls över halva lägenheten, det hade varit bra om jag hade tagit ur damsugaren ur skåpet innan jag började klippa och inte gått in i sovrummet för att prata i telefonen när den ringde mitt i klippandet.

Jag började med att försöka sy fast pälsen på symaskinen. Det gick inte speciellt bra då två lager tjock ylle (i sömmarna ännu mer) + päls var för mycket för min symaskin. Jag testade då en annan symaskin men det visade sig att pälsen var för skör och gick sönder av att styngnlängden var för kort. Det fick helt enkelt bli att sy fast kanten för hand. Jag sydde fast pälsen räta mot räta på framsidan och sedan vek jag bak den och sydde fast den på baksidan.


Linbanden satte jag fast i par för att kunna knyta ihop öppningen. Jag började med att sätta ett par längst ner och ett högst upp, då det blev en glipa satt jag även ett par mitt emellan. Det översta paret gjorde att den blev väldigt tight i halsen, det hade nog sett lika bra ut och vara bekvämare om man satt den några centimeter längre ner.

Lösningar:

• Har du för lite päls för att fodra kan det räcka med att pälskanta.
  
• Ha damsugaren bredvid dig när du klipper i päls.
  
• Är det för tjockt för symaskinen- sy för hand.

Gollar (inlägg 1 av 2)

Mitt nuvarande syprojekt är ett ytterplagg som ska vara till min kampfrau klänning (se inlägget nedan). Då jag hade ett mönster hemma bestämde jag mig för att utgå från det. Detta kommer att vara ett inlägg i två delar: först kommer detta som handlar om själva plagget och sedan ett separat om pälskantningen av det.

Material:
Dubbla lager ylle av typen krappröd tunn vadmal från korps.

Metod:
Jag började med att klippa ut 4 likadana bitar (två helcirklar) efter mönstret. Dessa sydde jag ihop och insåg att det inte alls såg ut som på träsnittet (se bild 1). Jag sydde då ihop halsöppningen för att klippa ut ett runt halshål (se bild 2) vilket stämde bättre överens med både sömnadsbeskrivningen och bilder. Detta minskade storleken på mitt plagg avsevärt.

När jag testade den nu stod allt tyg rakt ut från axlarna (det var ju en helcirkel i dubbla lager relativt tjockt ylle). Vid detta läge funderade jag att kasta bort allting men som tur var gav min sambo mig lite självförtroende så istället klippte jag bort två tårtbitar överflödigt tyg så att min gollar låg neråt över axlarna- som på bilderna.


Lärdomar:

• Gör en toall, jag blir ledsen när jag tvingas klippa bort stora bitar av mitt ylle.
• Tänk före du klipper, inte heller symönster har alltid rätt.
  

Kampfrau

Sommarens stora syprojekt var min dräkt i tysk 1500-tals stil. Förutom klänningen sydde jag en underskjorta, underkjol och knästrumpor. Hatten hittade jag på tradera förra sommaren och jag valde att ha en av mina vanliga huvuddukar under. Delar att sy till dräkten senare blir "wulsthaube" och "gollar". Just detta inlägg ska dock handlar om själva klänningen.

Kampfrau är en av många benämningar för en kvinna som följde med i följerna av tyska landsknecktar, de var delaktiga i lägerlivet och plundrade lik på slagfältet. Av samtida träsnitt att döma bar kvinnorna hellång klänning, men upphasad i bältet för att den inte skulle vara i vägen.

Material:
Min tolkning av dräkten ska användas på lajv där klädkoden är reglerad och därför valdes färgerna svart och rött för att passa in till ett visst folkslag i en viss kampanj. Grundtyget är ett svart ylletyg som jag köpte som stuvar på Ohlssons tyger. De röda detaljerna är krapprött ylle från korps (100kr/m!). Livet är fodrat med vitt lin som är från linnestuvar köpta från Korps.
När jag syr på maskin syr jag med vanlig sytråd (polyester) och när jag syr för hand syr jag med vaxad lintråd.

Metod:
Denna klänning sydde jag efter ett mönster. Det är från reconstructing history och heter 16th century German Commonwoman's Gown. Det var jätteroligt att sy efter då det innehöll både moderna och tidsenliga förslag på hur man skulle sy. De raka sömmarna är sydda på maskin, sömmarna i livet är fällda och handsydda och det röda på livet är sytt fast för hand. Dessutom är allt fållande handgjort. Det gick av någon anledning åt ett helt paket symaskinsnålar till att sy den här klänningen.

Livet är fyra bitar som är fodrade med lin. Här upptäckte jag att mönstret och jag inte var i samma storlek. Jag hade mätt och klippt ut storleken jag trodde att jag skulle ha, trots det fick jag ta in ca 2dm vid bysten. Livet stängs med en snörning som jag sytt i vaxad lintråd, den kommer att gå sönder tillslut och såhär i efterhand skulle jag nog ha sytt på metallringar istället. Den röda kanten är en rak remsa som är påsydd. Vill man spara lite tid skulle man ha kunnat sy fast den med symaskin längs ena kanten och bara kasta fast den på den andra. Det var en lösning som jag inte ens tänkte på förrän jag blev upplyst om det efter att jobbet redan var gjort.

Ärmarna är raka men skurna små snitt vid armbågen för att underskjortan ska sticka ut. Det är en variant som förekommer på ett fåtal träsnitt, majoriteten av bilderna har hela ärmar. Kjolen består av en kvadrat som är veckad med rynktråd till midjestorlek. Istället för att sy på bården med rött tyg utanpå kjolen som det står i mönstret att man ska göra så skarvade jag ihop den med det svarta tyget. På så vis gick det åt mindre tyg och jag sparade mig själv en del tid då jag sydde denna osynliga söm på maskin istället för att som jag tänkt sy fast remsan för hand.

När jag använda klänningen kom jag fram till vad som skulle ha gjort annorlunda:
Svart ylle är varmt. Jag frös inte ens på nätterna trots att jag inte hade några extra ytterplagg. Om jag gör en klänning av denna modell igen (vilket inte är helt otroligt) ska den vara i ett tunnare ylle. Ärmarna var gjorda efter den minsta storleken på mönstret, det tog ett tag att klä på sig och efter en helg hade det börjat gå hål i sömmen under armen. Min underskjorta hade rätt mycket ärm och det borde jag ha tagit hänsyn till när jag sydde tex genom att inte hoppa över att lägga på sömsmån.

Lösningar:

• Mät hur stora mönsterbitarna är så slipper du klippa bort alltför mycket tyg.
• Välj tyg efter årstid
• Tänk på att du ska rymma en skjorta under, ärmarna kan inte vara hur tighta som helst.
• Gör snörningen i ett material som tål att nötas på.
• Tänk vars du kan sy på maskin utan att det syns