1400-talsklänning med lösärm

Material
Brun/grönt ylletyg, vitt lin till foder, svart bomullsgarn till snörhål, svart symaskinstråd och vit lintråd+bixax. 

Metod
Jag utgick från ett mönster från Reconstructing History. Jag tycker verkligen om dessa mönster men de är konstruerade efter någon med en annan kroppsform än mig så det krävs rätt mycket justeringar innan storleken som man mätt upp blir samma som ens kropp.


Livet är den enda del av klänningen som är fodrad och det med lin. Jag valde lin som foder eftersom att det inte är lika stretchigt som ull och därmed får livet mer stadga. 

Klänningen är sydd på symaskin vilket ledde till problem när jag skulle fälla sömmarna, jag hade nämligen bara sytt med en pressarfots bredd och det var för svårt att dubbelvika tyget för att jag skulle vilja göra det. Tyvärr är detta ylle av sådan kvalitet att det repar upp sig och jag hade inte en tanke på att sicksacka bitarna innan jag sydde ihop dem så jag behövde komma på en annan lösning. Jag valde därför att kast kanterna och sedan sy ner dem med kastsöm. Det blev inte den vackrast insidan på en klänning jag har sett men det kommer förhoppningsvis att hålla bra. 

Kjolen är en rektangel som jag veckade ihop med livet. Tyvärr tänkte jag inte innan jag sydde så veckningen är åt fel håll vilket gör att det blir som ett mellanrum mitt brak. Inte optimalt men jag anser det ändå vara ett så pass otydligt fel att jag inte sprättade upp och gjorde om. 

Snörningen är en spiralsnörning och har alltså bara en tråd som går nerifrån och upp. Denna typ av snörning drar inte till livet så som gymnastikskosnörning gör och gör att tygerna ligger stilla kant i kant.


Lösningar:

• Du ser tyget från baksidan när du nålar veck, tänk på att vända och se så att det blir rätt innan du drar en symaskin över det hela. 
• Om du vill fälla sömmen, se till att sy en bit från kanten.