Thorsbergsbyxan

Den sk Thorsbergsbyxan tycker jag är ett riktigt intressant klädesplagg, de är daterade till bronsåldern men används 2011 ofta av vikingar. När man fann byxorna i en grav på 1800-talet drog man direkt slutsatsen att det var en mansgrav då det var byxor och vapen i graven. Senare har man ifrågasatt den teorin och efter analys av skelettet är man nu rätt övertygad om att skelettet tillhört en kvinna. Tyvärr hittar jag inte just nu igen var jag läste detta, om någon har en källa så skriv gärna det i kommentarfältet.


Material:
1m tunt ylle köpt på Ohlssons tyger, lite svart ylle av mer valkad karaktär också inköpt på Ohlssons. Byxorna är sydda på maskin med svart polyestertråd utom bensluten som är fållade med vaxad lintråd och längst ner på hällorna som är ett krapprött ullgarn.

Metod:
Jag sydde av mönsterbitar utklippta utifrån handelsgillets mönster, själva mönstret hade jag inte tillgång till. Först började jag med att rita av och klippa ut alla mönsterdelar, benen gjorde jag något bredare än mönstret för att storleken skulle bli bra Jag började med att sy fast "rumpkilen" i benens raka sidor, sedan sydde jag fast framkilen på andra sidan benen. Sedan sydde jag ihop varje ben för sig och sist sydde jag ihop fram och bakkilen. Därefter sydde jag fast midjebandet och testade byxorna, de blev löjligt stora i midjan men satt annars riktigt bekvämt.


Hällorna hade jag först klippt ut i samma tyg som övriga byxan men då det är ett tyg som repar sig insåg jag att hällorna skulle bli väldigt smala om jag sydde in kanten. Istället valde jag ett tyg som inte remsar sig och gjorde hällorna i en avvikande färg istället. Först sydde jag fast hällan på tygets utsida för att vika ner, sedan tänkte jag efter och insåg att det skulle bli snyggar om man sydde fast hällan på insidan så att den går över kanten. Hällorna var bara fyrkanter men jag valde att spetsa till nederkanten då jag tycker det blev snyggare, nederkanten sydde jag seda fast med ett ullgarn genom att brodera mitt namn i runor (en bokstav på varje hälla). Jag har hört att man inte hade runor på kläder, men detta är en del av plagget som kommer vara under en tunika så ingen borde kunna störas av mina små detaljer. Ifall det blir fler par funderar jag på att skippa hällorna och sy en kanal istället.


När jag jämförde byxorna med ett annat par sydda efter samma mönster insåg jag att framkilen min sitter upp och ner, det bidrar till att de är väldigt stora i midjan, men gör ingen skada i övrigt. I samband med att jag skulle skriva inlägger om byxorna upptäckte jag en till sak, originalet hade ju fötter! (det hade inte mönstret). Det skulle se ut som en sparkdräkt men är ju ganska coolt (om man är lika nördig som jag på historiska kläder) så jag måste sy mig ett par till med de korrekta fötterna, dessa kommer dock att vara grymt snygga med mina hedebyskor och nålbundna strumpor i krappfärgat (växtfärgat) garn i samma röda nyans som de röda strecken i tyget. Nu är det bara att vänta på sommaren och dess marknader och event.


Lösningar:

• Ha mönstret tillgängligt så minimerar du risken att bitarna hamnar på fel plats eller åt fel håll.
• Vill du ha en speciell egenskap på tyger som det inte har, testa använda en annan tygbit till den detaljen.
• Sök fakta om plagget innan du klipper ut mönsterbitarna, utifall mönstret har gjort ändringar du inte är intresserad av.