Mosslundakjorteln (the moselund tunic)

(scroll down for english) Denna kjortel är efter ett danskt gravfynd daterat ca 1045-1145. Det är ett mansplagg men då jag var ensam hemma vid fotograferingen fick den kvinnliga provdockan stå modell.


Materialet är 2,6m vitt ylle köpt på Ohlssons tyger. Den är maskinsydd (förutom fållen nertill, vid ärmslut och runt halsringningen) och då har jag använt vanlig vit symaskinstråd. Langettstygnen är gjorda med grönt växtfärgat ullgarn.

Jag utgick från ett mönster från reconstructing history som är inhandlat hos handelsgillet. Jag tycker om reconstructing historys mönster för att de både lämnar tips om hur man syr historiskt korrekt och hur man syr på ett modernt sätt. Det var dock några små saker jag inte tycket fungerade så bra med detta mönster. I sömnadsinstruktionen stod det att man skulle sy ihop sidsömmen först och sedan sätta in ärmen men för mig blev armhålan mycket större än ärmen. Jag sprättade då upp sidsömmen igen, sydde ärmen på plats och sydde efteråt sömmen från armhålan och ner till kjortelns nederkant. Kanten blev ojämn nertill men det ordnar man lätt med en sax.


Även fram- och bakkilen ledde till problem, det var ett sätt att sy på kilar jag inte testat förut men resultatet blev inte alls som jag hade tänkt mig. Kilen hade två runda kullar upptill som skulle rynkas ihop och sys fast högst upp i slitsen. Kilen såg ut att ligga som en bulle utanpå plagget vilket inte var ett resultat jag hade hoppats på. Jag sydde ett stygn på utsidan för att hålla kilen innanför övrigat tunikan som ni kan se på bilden ovan.


På bilden ovanför den här texten ser ni ärmens baksida och den snygga kilen som på ett tygeffektivt sätt ger vidd åt ryggstycket. Med ändring av kilformen fram och bak kan jag absolut tänka mig att sy enkla tunikor efter denna modell igen.


Enligt mönstret kunde kanter som inte remsade sig lämnas ofållade eller sys med langettstygn (blancet stich). Man kunde även göra en rullfåll om tyget är av sådan kvalitet att det remsar upp sig. Som ni ser valde jag langettstygn både runt hals, ärmar och nederkant. Det kändes bra att på ett enkelt sätt få lite färg på den i övrigt vita tunikan.


Lösningar

• Sy i ärmen först och sy sidsömmen efteråt, det är lättare att justera tunikans längd än ärmens bredd i efterhand.
• Om kilen blir ful- gör om den, det är inte värt att göra en tunika du aldrig använder för att du är missnöjd med en detalj. Jag valde att fixa till det värsta med ett litet stygn men alternativet hade varit att klippa ut en ny kil i en vanlig trekantig modell.

Short translation:
The moselund tunic is from Denmark and are dated around 1045-1145 AD. I used a patern from reconstructing history.

The pattern suggest that you sew the garment together and than make the sleeve. That did not work for me, it is easier to first sew the sleeve in its right place and then sew the tunic together at the side to adjust the length when you are finish.

The gore had two round hills at the top that would gather together befor sewing. They lookes like a bun on the outside garment, which was not the result I had hoped for. Therefor I sewed a stitch on the outside of the tunic to keep the gores at the inside as you can see in the picture above. If I ever do this garment again I will use regular goores instead.