tisdag 26 april 2011

Medeltida underskjorta (del 1 av 2)

Under skärtorsdagen satt en tidig morgon i soffan hos min väninna och sydde på en medeltida underskjorta. Efter att all raksöm var på plats insåg jag att jag hade sytt halva tunikan på fel håll. Höger och vänster sida gick helt enkelt inte ihop, en sida var ut och in. Det är inte mycket att göra förutom att sprätta, men alla sömmar behöver inte sprättas utan det räcker om man sprättar upp sömmen mellan själva kroppen och ärmen (det röda strecket på min bild), för ärmen har ju ingen egentlig fram och baksida med denna modell.


Lösningar:
  • Det kan vara en god idé att inte sitta med plagget i knät när du lägger ut var bitarna ska sitta fast, lägg istället ut plagget på ett golv eller bord så att du ser att det blir rätt
  • Om du syr en större bit fel, räkna ut hur mycket du behöver ta upp för att göra rätt, sällan behöver all söm sprättas

måndag 18 april 2011

Ändringar i bloggen

Detta är bara en förklaring till vad som har ändrats i bloggen (det vill säga handlar inte om hantverk), är du inte intresserad av just det kan du lägga tiden på att läsa ett annat inlägg istället.


Den uppmärksamme har redan märkt att kategorierna har blivit fler. Jag hade en liten omröstning och att dela in fliken "medeltidskläder" efter århundraden vann. Jag ville dock inte ta bort fliken medeltidskläder helt utan har istället gett varje inlägg två kategorier, både medeltidskläder och en mer bestämd tidsperiod.

Dessutom har jag gjort en liten försäljningssida. Detta givetvis för att jag vill sälja lite saker, men även för att jag vill hålla bloggen "ren" det vill säga den ska handla om hantverksmissar och inte om att jag har fullt i lajvgarderoben. I höger spalt kan du alltså nu välja mellan att titta på bloggen (det vill säga där du är nu) eller försäljningssidan.

lördag 16 april 2011

Pösig underklänning

 

Denna klänning syddes på beställning till min vän Annelie. Grundprincipen är efter en sömnadsbeskrivning på lajvnorr, under "lajvtips" finns "sy en fluffig underklänning". Då jag bara hade strax under 3 m linne valde jag att göra om mönstret något. Istället för att ta hela tygbredden till fram respektive bakstycke så gjorde jag båda styckerna smalare upptill och vidden jag tog uppifrån lade jag istället i kilar som ökade kjolvidden. 


 
Bilden är inte skalenlig utan bara en principskiss.

När bitarna var hopsydda insåg jag att den sneda biten av ärmen var lite för kort (eller skulle åtminstone bli det efter att jag sytt en kanal för tråden), det är nämligen den som utgör måttet under armhålan och upp till axeln. Eftersom att jag vill att klänningen ska vara bekväm valde jag att inte sy en kanal utan istället sy på en tygremsa uppe vid halsen istället för att göra en kanal
Lösningar: 
  • Har du för lite tyg, flytta vidden från där den behövs mindre till där den behövs mer. 
  • Blir det tight att sy en kanal i tyget- sy på en remsa tyg och gör en kanal i den istället.


fredag 15 april 2011

Högomsskjortan (shirt from Högom)


(scroll down for english) Denna är gjord efter ett svenskt fynd daterat till 400-talet. Jag hittade en principskiss i boken "viking clothing" (Thor Ewing) som jag förstorade upp och sedan testade sy efter. Skjortan var i ylle men då jag mest ville se hur den blev gjorde jag den i linne. Här är måtten jag använde (de små pilarna är trådriktningen):



Halsringningen på principskissen var rak och på tok för liten för att få igenom ett huvud. Jag klippte den istället fyrkantig med ett sprund. Ärmen blev för kort för mig så jag valde att ta av den till 3/4-längd istället. Hela plagget är sytt på maskin men fållen i hals, ärmar och längst ner är gjorda för hand med vaxad lintråd.


Lösningar
  • Blir ärmarna för korta, gör dem till en längd så att det ser ut som det ska vara så

English: This is a fifth-century shirt from Högom, Sweden. The original is made out of wool, but I made this one to try out the pattern therefore I used linen fabric.  You can see above how I made the pattern, but if you want to try it out for yourself I suggest that you make the sleeves longer. My sleeves were a little bit too short, therefore I made them even shorter so that it would look like it was meant to be that way.

    måndag 11 april 2011

    Cotehardie, sent 1300-tal



    Hej allihopa! Jag heter Felicia och är en gammal vän till Becky som driver denna eminenta blogg. Hon frågade om jag ville göra ett inhopp här och beskriva mitt senaste sömnadsprojekt, och det tackade jag såklart ja till! I vanliga fall bloggar jag sporadiskt på www.flouw.se.

    Detta är en cotehardie, sydd efter The Medevial Tailors Assistants direktiv. Cotehardien buren av kvinnor hade en kort storhetstid runt 1370-talet, men är ett plagg som blivit mycket populärt i tedelmida sammanhang idag. Enligt MTAs mönster skall den ha någon slags remsor hängandes från ärmen, sydda runt ärmslutet - detta var dock en detalj som jag valde att hoppa över då enkla ärmar tilltalade mig mer estetisk, plus att klänningen är tänkt att användas som plagg då jag står på scen med divese eldredskap. Eld och hängande remsor går inte riktigt ihop.. ;)

    Först gjorde jag en toille utifrån min egen kropp. Slarvigt pånålad såg det ut såhär:



    Sedan tog jag ett gammalt lakan och ritade ut mönstret till livet och kjolen utifrån toillen. Däremfter nålade jag ihop mina mönsterbitar för att testa passformen, gjorde någon liten justering och använde sedan det färdiga mönstret för att klippa ut klänningsdelarna i ylletyget. I ylletyget fanns ett litet hål på ett mycket ostrategiskt ställe mitt i som jag upptäckte först när jag skulle börja klippa, vilket innebar att jag blev tvungen att verkligen planera hur jag skulle lägga ut de olika mänsterdelarna för att få plats med alla delar.



    Ärmen gjorde jag lite vidare än min ärmtoille, eftersom jag ville ha rejält med rörelsemöjlighet, trots ett tight klänningsliv (eftersom jag kommer att hålla på med eldkonst i klänningen, poi bland annat). Sedan sydde jag ihop livet för hand, sydde på ärmarna och fodrade halslinningen och knäppningslinningen fram. Därefter sydde jag på knapparna jag själv tillverkat av små runda tygbitar. När jag provade klänningen på med färdig knäppning så insåg jag att det är en dum idé att ha för stor skillnad i vidden mellan bröstkorgen och brösten då detta får knäppningen att bli helt sne och bucklig. Så det var bara att plocka fram sprätten och ta upp kantsömmen på båda sidor fram. Eftersom jag redan gjort knapphål kunde jag inte flytta kansömmen mer än ca fem millimeter på knapphålssidan, men jag avlägsnade de fem knapparna i mitten och tog in kanten ca 1-1,5 cm på andra sidan. Sedan sydde jag fast knapparna igen. Resultatet blev okej, men inte riktigt så bra som jag önskar att det blivit.



    Lösningar:
    - Tänk på att knäppning inte beter sig som en vanlig söm och se till att göra en så mjuk svängning som möjligt, även om du vill att livet ska sitta tight
    - Om du vill ha stor rörelsemöjlighet i ett tight ylleplagg är det en bra idé att göra ärmarna lite rymligare
    - Se till att kolla igenom tyget när du köper det så att det inte har någon skada mitt i
    - Planera hur du ska lägga ut alla mönsterbitar så att det tyg du har hemma räcker till hela plagget
    - Om du vill ha en kil fram och också gör knäppning fram: se till att knäppningen inte går längre ner än till midjan där kilarna oftast placeras

    Klänning tidigt 1400-tal


    Klänningen är inspirerad av Duc de Berris Tres Riches Heures, målad ca 1410. Klänningen är helt handsydd i vaxad lintråd, alla sömmar är fällda. Yllet är ett relativt tunnt mörkblått tyg som jag köpt på Korps.

    Snörningen består av öglor av lintråd som är sydda genom att först skapa öglan genom att sy den som ett förstygn fast flera varv och därefter linda tråden runt öglan.


    Jag utgick från ett mönster från Handelsgillet men ändrade det rätt mycket på vägen. Klänningen har sidstycken (dvs inte vanlig 4-panel) och har inte midjesöm. Mönstret var lite lätt figursytt men gav inte siluetten jag var ute efter utan det fixade jag genom att ta in den på valda ställen. Ärmarna på mönstret var riktigt korta så därför skarvade jag på en bit till (också detta för att det skulle se ut med som på bilden) . Skarven täckte jag sedan med ett brickband.  U-ringningen och snörningen är gjorda för att se ut som förlagan på målningen. Snörningen bör dock träs för spiralsnörning och inte på det sätt jag har använt den om man vill vara noggran med att det ska vara historiskt korrekt.

    Lösningar:
    • Ser ärmen löjligt kort ut på mönstret kan du förlänga den direkt, speciellt när du handsyr blir det mycket mindre jobb att klippa av när det blir för långt än att skarva i efterhand.
    • Om du inte gör rätt direkt så döljs fula skarvar snyggt med snygga brickband


    Eftersom att jag nu håller på att sy en ny klänning som är väldigt lik denna (i en annan färg med midjesöm) tänkte jag nu ta och sälja denna klänning. Min storlek är 40, men även storlek 38 och 42 borde den sitta bra på. pris: 1 500 kr.

    fredag 8 april 2011

    Hur jag gör när jag handsyr medeltidskläder

    När jag vaknade i morse hade jag ett sms på mobilen från en vänninna som undrade (för sin mans räkning) hur jag gör när jag handsyr raksöm. Det är ett område där jag har testat många olika varianter (mer eller mindre lyckade) men har efter många år hittat en favorit. Det ska nämligen både gå rimligt fort och hålla så bra som möjligt, tyvärr är dessa två krav ofta motstridiga.

    Material
    Jag tycker bäst om att sy med vaxad lintråd, jag har en tunn vitlintråd som jag vaxar själv genom att dra den genom en klump med bivax. En teori är att lintråden fram till 1500-talet var antingen blekt eller oblekt, aldrig färgad men det är svårt att säga med tanke på att man inte har hittat tråd som är äldre än så. det finns fynd som tyder på att man har broderat med färgad lintråd (vikingahätta i silke som man tror var broderar med krappfärgad lintråd) så det känns inte helt orimligt att anta att man även kan ha sytt med färgad tråd. En huvudregel är att ju mer behandlad tråden är desto stabilare är den (därför är den vita ofta hållbarare än den oblekta). Angående trådens tjocklek verkar ledordet vara så tunt som möjligt både av historiska skäl och för att tjockare tråd inte ger en snygg söm på tunt tyg.

    Andra historiskt korrekta varianter på tråd är ulltråd eller silke. Jag väljer dock vanligen lintråd både för att jag köpt en hel kon från tallin vilket räcker till väldigt många dräkter och för att jag tycker att det är bekvämt att arbeta med. Skulle jag någon gång sy i silke skulle jag nog unna mig en matchande silkestråd och brickband i ull brukar jag sy fast med en ulltråd i samma färg som är ytterst på bandet.

    Metod
    Det jag (vanligen) gör är att sy förstygn (tänk en tät tråckelsöm, bara upp och ner i riktning frammåt med nålen) där jag trär upp så många stygn som ryms på nålen. När nålen är full med stygn drar jag den igenom tyget, när jag börjar fylla nästa nål backar jag ett stygn bak så att sista stygnet på förra nålen blir till ett efterstygn.

    Att sy med förstygn ger en mindre hållbar söm än att sy med efterstygn, detta kan man delvis kompensera genom att när man sedan fäller sömmen (dubbelviker den åt sidan för att undvika att tyget remsar sig och för att det ser välarbetat ut) så fäller jag båda kanterna åt samma håll. Detta ger ett extra skydd för sömmen. Förutom att det är hållbarare går det också dubbelt så fort som att fälla sidorna åt varsitt håll. Både vid fällande av sömmar och fållande av kanter använder jag pricksöm vilket är en söm som går ut på att stygnen på baksidan är långa medan de som syns på framsidan är korta och därmed bara syns som små prickar.

    Om jag syr med efterstygn eller maskinsyr fäller jag istället kantarna bort från sömmen, det är enligt mitt tycke snyggare men gör man så vid en handsöm med förstygn får man laga sömmen betydligt oftare, är det är söm som inte utsätts för slitag spelar det dock inte så stor roll. Min undertunika är sydd med förstrygn och sömmarna är fällda åt varsin sida, den lagar jag just nu inför varje event. Min kappa som inte slits lika hårt är också sydd på detta sätt men den har jag inte behövt laga än på tre år.

    En annan stygnvariant jag har testat är kastsöm. När man ska sy ett fodrat plagg viker man in kanterna på fodret och tyget och syr ihop över fyra lager tyg till bitarna sitter ihop, vilket gör att man inte behöver sy ner kanterna. Jag har vänner som älskar detta sätt att sy, men jag har bara gjort ett seriöst försök en gång, det tog jättelång tid och jag stack mig rätt ordenligt i fingrarna med nålen, så den varianten är jag personligen inte så förtjust i. Kaststygn används annars i samma syfte som zicksack, men det är någonting jag inte brukar ägna mig åt utan tygets kanter brukar skyddas nog av dubbelvikningen när jag fäller sömmarna. Det är dock bra att veta om man har ett fint tyg som man är rädd att det ska remsa sig.

    Lycka till med sömnaden!

    Liten snabblista för hansömnad
    • Förstygn går snabbare än efterstygn
    • Efterstygn håller bättre än förstygn
    • Att fälla sömmen åt samma håll ger en hållbarare söm
    • Att fälla sömmen åt olika håll ger en plattare söm

    måndag 4 april 2011

    Mosslundakjorteln (the moselund tunic)

    (scroll down for english) Denna kjortel är efter ett danskt gravfynd daterat ca 1045-1145. Det är ett mansplagg men då jag var ensam hemma vid fotograferingen fick den kvinnliga provdockan stå modell.


    Materialet är 2,6m vitt ylle köpt på Ohlssons tyger. Den är maskinsydd (förutom fållen nertill, vid ärmslut och runt halsringningen) och då har jag använt vanlig vit symaskinstråd. Langettstygnen är gjorda med grönt växtfärgat ullgarn.

    Jag utgick från ett mönster från reconstructing history som är inhandlat hos handelsgillet. Jag tycker om reconstructing historys mönster för att de både lämnar tips om hur man syr historiskt korrekt och hur man syr på ett modernt sätt. Det var dock några små saker jag inte tycket fungerade så bra med detta mönster. I sömnadsinstruktionen stod det att man skulle sy ihop sidsömmen först och sedan sätta in ärmen men för mig blev armhålan mycket större än ärmen. Jag sprättade då upp sidsömmen igen, sydde ärmen på plats och sydde efteråt sömmen från armhålan och ner till kjortelns nederkant. Kanten blev ojämn nertill men det ordnar man lätt med en sax.


    Även fram- och bakkilen ledde till problem, det var ett sätt att sy på kilar jag inte testat förut men resultatet blev inte alls som jag hade tänkt mig. Kilen hade två runda kullar upptill som skulle rynkas ihop och sys fast högst upp i slitsen. Kilen såg ut att ligga som en bulle utanpå plagget vilket inte var ett resultat jag hade hoppats på. Jag sydde ett stygn på utsidan för att hålla kilen innanför övrigat tunikan som ni kan se på bilden ovan.


    På bilden ovanför den här texten ser ni ärmens baksida och den snygga kilen som på ett tygeffektivt sätt ger vidd åt ryggstycket. Med ändring av kilformen fram och bak kan jag absolut tänka mig att sy enkla tunikor efter denna modell igen.


    Enligt mönstret kunde kanter som inte remsade sig lämnas ofållade eller sys med langettstygn (blancet stich). Man kunde även göra en rullfåll om tyget är av sådan kvalitet att det remsar upp sig. Som ni ser valde jag langettstygn både runt hals, ärmar och nederkant. Det kändes bra att på ett enkelt sätt få lite färg på den i övrigt vita tunikan.


    Lösningar
    • Sy i ärmen först och sy sidsömmen efteråt, det är lättare att justera tunikans längd än ärmens bredd i efterhand.
    • Om kilen blir ful- gör om den, det är inte värt att göra en tunika du aldrig använder för att du är missnöjd med en detalj. Jag valde att fixa till det värsta med ett litet stygn men alternativet hade varit att klippa ut en ny kil i en vanlig trekantig modell.

    Short translation:
    The moselund tunic is from Denmark and are dated around 1045-1145 AD. I used a patern from reconstructing history.

    The pattern suggest that you sew the garment together and than make the sleeve. That did not work for me, it is easier to first sew the sleeve in its right place and then sew the tunic together at the side to adjust the length when you are finish.

    The gore had two round hills at the top that would gather together befor sewing. They lookes like a bun on the outside garment, which was not the result I had hoped for. Therefor I sewed a stitch on the outside of the tunic to keep the gores at the inside as you can see in the picture above. If I ever do this garment again I will use regular goores instead.

    fredag 1 april 2011

    Thorsbergsbyxan

    Den sk Thorsbergsbyxan tycker jag är ett riktigt intressant klädesplagg, de är daterade till bronsåldern men används 2011 ofta av vikingar. När man fann byxorna i en grav på 1800-talet drog man direkt slutsatsen att det var en mansgrav då det var byxor och vapen i graven. Senare har man ifrågasatt den teorin och efter analys av skelettet är man nu rätt övertygad om att skelettet tillhört en kvinna. Tyvärr hittar jag inte just nu igen var jag läste detta, om någon har en källa så skriv gärna det i kommentarfältet.


    Material:

    1m tunt ylle köpt på Ohlssons tyger, lite svart ylle av mer valkad karaktär också inköpt på Ohlssons. Byxorna är sydda på maskin med svart polyestertråd utom bensluten som är fållade med vaxad lintråd och längst ner på hällorna som är ett krapprött ullgarn.

    Metod:
    Jag sydde av mönsterbitar utklippta utifrån handelsgillets mönster, själva mönstret hade jag inte tillgång till. Först började jag med att rita av och klippa ut alla mönsterdelar, benen gjorde jag något bredare än mönstret för att storleken skulle bli bra Jag började med att sy fast "rumpkilen" i benens raka sidor, sedan sydde jag fast framkilen på andra sidan benen. Sedan sydde jag ihop varje ben för sig och sist sydde jag ihop fram och bakkilen. Därefter sydde jag fast midjebandet och testade byxorna, de blev löjligt stora i midjan men satt annars riktigt bekvämt.


    Hällorna hade jag först klippt ut i samma tyg som övriga byxan men då det är ett tyg som repar sig insåg jag att hällorna skulle bli väldigt smala om jag sydde in kanten. Istället valde jag ett tyg som inte remsar sig och gjorde hällorna i en avvikande färg istället. Först sydde jag fast hällan på tygets utsida för att vika ner, sedan tänkte jag efter och insåg att det skulle bli snyggar om man sydde fast hällan på insidan så att den går över kanten. Hällorna var bara fyrkanter men jag valde att spetsa till nederkanten då jag tycker det blev snyggare, nederkanten sydde jag seda fast med ett ullgarn genom att brodera mitt namn i runor (en bokstav på varje hälla). Jag har hört att man inte hade runor på kläder, men detta är en del av plagget som kommer vara under en tunika så ingen borde kunna störas av mina små detaljer. Ifall det blir fler par funderar jag på att skippa hällorna och sy en kanal istället.


    När jag jämförde byxorna med ett annat par sydda efter samma mönster insåg jag att framkilen min sitter upp och ner, det bidrar till att de är väldigt stora i midjan, men gör ingen skada i övrigt. I samband med att jag skulle skriva inlägger om byxorna upptäckte jag en till sak, originalet hade ju fötter! (det hade inte mönstret). Det skulle se ut som en sparkdräkt men är ju ganska coolt (om man är lika nördig som jag på historiska kläder) så jag måste sy mig ett par till med de korrekta fötterna, dessa kommer dock att vara grymt snygga med mina hedebyskor och nålbundna strumpor i krappfärgat (växtfärgat) garn i samma röda nyans som de röda strecken i tyget. Nu är det bara att vänta på sommaren och dess marknader och event.


    Lösningar:
    • Ha mönstret tillgängligt så minimerar du risken att bitarna hamnar på fel plats eller åt fel håll.
    • Vill du ha en speciell egenskap på tyger som det inte har, testa använda en annan tygbit till den detaljen.
    • Sök fakta om plagget innan du klipper ut mönsterbitarna, utifall mönstret har gjort ändringar du inte är intresserad av.