Dräkter vs plagg

En vän skrev ett blogginlägg med funderingar på vad som är en dräkt, ni kan läsa hennes inlägg här. Jag har försökt utveckla detta för mig själv och kommit fram till att många av de plagg i min medeltidsgarderob som inte blir använda beror just på att de inte är en del av en dräkt.

Jag och Kim i våra vikingadräkter

För att komma till en lösning på detta problem med plagg som inte blir använda har jag gjort en lista med de dräkter jag vill att min lajv/SCA-garderob ska innehålla. Jag skrev upp de dräkter jag ville ha (totalt 10 st) och skrev upp de plagg jag hade under varje dräkt. Vissa plagg blev placerade i flera dräkter som knästrumpor och underklänningar. Sedan skrev jag upp de plagg som saknades i varje dräkt vilket ett tag framöver kommer att vara vägledande för min sömnad. Vissa dräkter känns kompletta som min vikingatida kvinnodräkt och min 1400-talsdito. Andra dräkter känns just påbörjade som min 1200-talare som än så länge innehåller en garderkors och en underklänning.

Joakim i sin vikingadräkt

Därefter försökte jag tänka igenom vilka plagg jag har som inte står på listan och det stämde med min hypotes om att det var plaggen som inte ingick i någon dräkt som inte blev använda. Några av dessa kommer att säljas medan någon kanske blir kvar i garderoben av sentimentala skäl.

Lösningar

• Gör en lista över vilka dräkter du vill ha, skriv in de plagg du har och fundera över vad du saknar.
• Sy inte plagg som inte blir en del av en dräkt eller
• Sy en dräkt till dina enskilda plagg

Underklänningar

Jag sydde nyss klart ett beställningsjobb på två underklänningar i storlek 140 cl som två flickor ska få i julklapp av sin mor. Jag hoppas att de passar bra och att jag får se dem på i sommar.

Material
Båda är sydda i vitt lin från korps (köpt som stuvar) och ihopsydda samt sicksackade med symaskinen och vanligt polyestertråd men fållade i kjol, hals och ärmar för hand med vaxad lintråd. Lintråden är köpt i Tallin i kvantiteter som räcker några år framöver och är nästan lika tunn som sytråd.

Metod
Steg 1 är som vanligt att klippa ut bitarna. Då jag inte har några barn att mäta på blev det två olika varianter för att få ut rätt storlek på klänningarna. Den första sydde jag efter ett kjortelmönster från handelsgillet och den andra sydde jag som jag brukar sy underklänningar med raka stycken och kilar och utgick då från en storlekstabell. Storlekarna blev lite olika men det borde inte göra någonting då den yngre av flickorna inte är uppe i 140 cl ännu.

Steg 2 var att sy ihop bitarna på symaskinen. När jag började sy glömde jag att kolla efter vilken nål jag hade i symaskinen och jeansnålen gjorde onödigt stora hål i det tunna tyget.  Jag bytte rätt snabbt till en vanlig nål.

Steg 3 är att handsy, jag fållade som vanligt kjol, halsringning och ärmar och där sömmen såg lite svag ut efter den stora nålen sydde jag ett varv extra för hand för säkerhets skull.

Steg 4 blir att få de färdigsydda klänningarna till flickornas mamma för att de ska få dem på julafton.

Lösningar

• Kolla vilken nål du har i maskinen innan du börjar sy
• Hitta en storlekstabell för den storleken du vill sy om du är osäker på hur stor den ska vara.

Syrum och brandsäkerhet

Jag är sedan någon vecka med i en grupp på facebook för folk som syr. Där finns det ett album som heter "syhörnor" där personer lagt in bilder på sina syrum. Jag lade i morse in den bild på vårt syrum om ni ser nedan. Första kommentaren någon skrev innehöll "vad tragiskt och tråkigt det ser ut". Även om det kan tyckas lite hårt så var det ju inte illa menat och fick mig att ta en titt bakom ryggen (vilket detta blir när man sitter vid datorn) och insåg att syhörnan vår kanske inte var med men upplyftande.  

Efter att ha funderat ett tag kom jag fram till snabblösningen att lägga en duk på bordet för att få det hela lite ljusare. Gick ner och strök duken och lade den senast på bordet. Tyckte bordet nu såg ut som att det skulle höra till ett gammeldags kafferep vilket fick mig att tänka på den virkade prinsesstårtan jag hade i bokhyllan. Den lades på ett fat med guldkant för att användas som nåldyna tillsammans med två virkade ballerinakex. Sedan bytte jag plats på rummets två tavlor så kändes syhörnan lite mysigare.

Här hade jag gärna slutat mitt blogginlägg men tyvärr är det inte slut här. Det var nämligen så att efter kanske en timmas skrivande på uppsatsen började det lukta bränt. Jag gick ner för trappen för att se att jag slagit av strykjärnet och det hade jag, kollade köket och alla maskiner var av. Gick sedan tillbaka till datorn igen och tänkte att jag måste inbillat mig. Ytterligare lite senare tänkte jag gå ut på en promenad och släkte därför lampan i kontoret/syrummet. Då förstod jag vad som luktat bränt: när jag ställde tillbaka korgen med garner på sybordet så hade jag råkat ställa den mot lampan. Två garnnystan och en sticka var förstörda och jag blev lite skärrad, men som tur är blev det inte allvarligare än så.

Lösningar

• Textila material är högst brännbara och lampor blir varma, ha inte dessa för nära varandra.
• Släck alltid lamporna när du lämnar huset, inte bara för att spara ström men även för brandrisken.

Gul sköldehamnshätta

Jag har som sagt sålt lite huvudbonader och annat i sommar och jag ska nu ta med mitt lilla sortiment till Norrskensfesten som är ett SCA-event i Luleå. Sy hättor är roligt och när man hittar ett tyg man gillar blir det lätt att man upprepar sig. När jag insåg att detta blev min tredje sköldehamnshätta i samma gula tyg tänkte jag att det inte kändes riktigt ok att sälja flera likadana hättor då man inte vill komma och ha likadana kläder som någon annan. Den första såldes till ett barn i Västerbotten och den andra till en kvinna i Göteborg så chansen att de bär dem samtidigt är inte jättestor, men den finns. 

Jag hade ju redan sytt hättan när jag kom att tänka på detta så att välja ett annat tyg eller en annan modell var det inte tal om. Min första tanke var att sy fast ett brickband men det som passade bäst i färg var inte långt nog att gå runt nederkanten och ett annat jag hade var så pass mycket längre att jag kände det borde komma till användning i något större projekt.

Min lösning blev att sy fast glaspärlor. Det gick fort, gjorde hättan individuell och hjälpte mig att komma på ett användningsområde för mina överblivna glaspärlor (har rätt många). När jag ändå höll på fick även några av mina fodrade tygpåsar sig en uppgradering, kom på att det var ett enkelt sätt att hålla koll på vilken påse som var vilken när man har packat i flera olika. Även dessa kommer att säljas på Norrskensfesten.

Lösningar

• Att sy fast någonting går snabbare än att brodera
• Tänk efter vilka projekt du redan har sytt så du inte upprepar dig i onödan, det finns massor av fler färger än gult och även färgen gult finns i många nyanser.

 

Tänk en mottagare

Detta är sista inlägget i min lilla bloggserie om stickning.

Farföräldrarna förra julen i halsduk och sjal som jag stickat till dem i julklapp

Jag stickar gärna mina julklappar och har insett att det bästa sättet att känna motivation och glädje över att sticka är att ha en tänkt mottagare till plagget eller saken. Det gör det lättare att välja färg, material och vad som faktiskt ska göras. Sedan är det faktiskt mycket roligare själva stickandet när man tänker på någon som man tycker om, oavsett om det är ens partner, släkting eller vän.

Lycka till med ditt stickande!

Småskaligt hantverk

Nu har ett antal hobbysömmerskor och småföretagare gjort en liten satsning för att sprida information om hur bra det är med handgjorda kläder. Initiativet kommer i grunden från en kvinna med bloggen http://www.otygligt.blogspot.com/ Bra initiativ ska självklart uppmuntras så nu är även min blogg med i rörelsen. 

Villkoren för att vara med är att man syr för att det är roligt, vill att folk ska inse att småskaliga hantverkare inte kan eller vill hålla samma priser som stora klädkedjor och anser att man håller på med hantverk. Är du en hantverkare som står för detta är det fritt att ta "knappen" i högerspalten och textbilden till din egen blogg. Texten är inte gjord för oss som syr medeltidskläder men väl tillämpbar.

Läs hela mönstret innan du börjat sticka

Ofta kommer det ett "samtidigt" lite senare i texten som är lätt att missa... Ibland blir det bra ändå, mitt exempel är min halsduk där jag missade att minska ner efter några varv och fick helt enkelt sticka mycket mer innan halsduken blev färdig. På bilden ser ni överst min halsduk och nedan en jag stickade när jag läst igenom hela mönstret. Mönstret i fråga är från garnstudion och du hittar det här.

Garnet heter drops Verdi och kommer i nystan på 350 gram. så efter att ha stickat dessa två halsdukar har jag fortfarande garn kvar till åtminstone en till av samma sort trots att jag bara köpt ett nystan.

jättestort garnnystan

Byt färg mellan projekten

För att inte bli less är det bra att byta färg, om man just har stickat en grå halsduk så är det dumt att direkt börja med en till grå sak. Välj gärna ett projekt i en helt annan färg och med ett garn av en annan kvalitet så känns projektet mer nytt.

 På bilderna är en halsduk stickad efter samma mönster i tre helt olika färgsättningar.

Handla garn efter plånbok

Garn kan kännas dyrt, speciellt när man kan köpa färdigstickade plagg för ungefär samma pris eller i vissa fall till och med lägre. Som student har det varit vissa månader jag köpt hantverksmaterial så att jag den 24:e inte ens har råd med kaffe. Som tur är finns det några knep för att få ner priset något. Jag tänkte lista några varianter av garnköp i detta inlägg

Den dyraste varianten som jag tycker är roligast är att gå in i en garnaffär och handla det garnet som mönstret säger av en trevlig människa som mitt garnköp hjälper till att stödja genom att jag handlar garn just där.

Nästa variant som ofta blir lite billigare är att beställa garn från en garnbutik på internet. Frakt tillkommer så denna variant är ofta billig om man beställer mycket men enstaka nystan är oftast billigare att köpa på garnaffären.

En billig variant är att köpa garn på tradera eller loppisar. Jag handlar mycket garn på Tradera och det går ofta att få tag i just det garn man vill ha. Det är dock bra att hålla koll på fraktpriset för ibland blir det billigare att handla i din lokala garnaffär.  

Den billigaste och jobbigaste varianten är att repa garn. Man köper alltså en stickad tröja på loppis eller dylikt och nystar upp det garnet för att sticka med det. Det finns bra beskrivningar på internet hur man gör för att garnet inte ska bli krusigt.

Patrikhättan

Min vän Patrik gjorde en helt fantastisk struthätta som går att bära på massor av roliga sätt. Som den vänliga människa han är delade han med sig av sitt mönster till mig. Denna struthätta kallar jag därför patrikhättan, det är en 1300-tals struthätta. Patriks variant har tygknappar men jag blev lite lat och sydde ihop min istället.

Som material använde jag gul "tunn vadmal" som jag köpt av Patrik i somras då han var återförsäljare åt Korps. Kaninen är köpt av en handelsman på lajvet Eterna förra sommaren. Jag klippte ut bitarna enligt mönstret och sydde ihop dem med förstygn, sedan fällde jag sömmarna åt varsin håll. Ungefär halva struten har fällda sömmar till jag kom på att det nog var att överdriva att fälla sömmar i en strut som är över en meter.

När detta var gjort provade jag hättan. En annan vän konstaterade då att kilarna som ska sitta över axeln satt längre fram än de skulle. Jag lät då min sambo testa hättan och på honom såg det helt rätt ut. Vi drog då slutsatsen att detta blev en herrhätta eller en hätta för damer med liten byst. Jag sydde ändå på kaninen på samma sätt som jag gjort på min sköldehamnshätta. Jämnade till nederkanten och fållade den.

Hättans insida

När jag efter hättan var klar pratade i telefon med Patrik berättade jag att hans hätta inte var gjord för människor med bröst. Han sa då "men gjorde du inte en toall först?", och nej det gjorde jag inte. Även om jag massor av gånger skrivit det som lösning i mina blogginlägg så är jag fortfarande lika dålig på att faktiskt göra toaller. Det tar massa tid att göra toaller, tid som jag hellre vill sy riktiga plagg på. Denna hätta kommer jag att sälja men till mig själv ska jag göra en liknande struthätta med korrigeringen att sidkilarna ska sättas lite längre bak. Kanske kommer jag till den även orka göra knappar på den?

Här syns det att kilen ligger för långt fram

Lösningar

• Vill du inte göra fel, gör en toall
• Passar den inte på dig kanske den passar på någon annan 

Använd stickor av trä

Detta är såklart högst individuellt men jag föredrar verkligen att sticka med trästickor. De kostar lite mer men man kan köpa ekologiska stickor och stickorna blir bara bättre ju mer du använder dem.

Stickat pannband, tillsammans med stickorna de stickades på

Köp garn i den tjocklek som mönstret är konstruerat för

Ofta har mönsterkonstruktören rätt i vilket garn som bör användas. Man behöver inte ha samma färg eller samma märke men samma tjocklek är en allvarlig rekommendation från min sida.

projekt stickat i tunnare garn än mönstret var gjort för, ser du bilden?

Använd stora stickor

Jag tycker om att bli klar med saker och att sticka med små stickor tar längre tid och kräver mer garn. Flera gånger har jag börjat på projekt med stickor på ungefär tre millimeter, men de blir sällan avslutade utan ofta river jag upp och gör någonting annat istället. Därför använder jag sällan stickor mindre än storlek 6.

Köp nog med garn

Sjal som råkade bli i barnstorlek

Köp hellre för mycket än för lite garn. Restgarn kan man alltid göra någonting roligt med medan garn som tar slut mitt i ett arbete bara gör en less och förstör motivationen. Det går förstås ofta att köpa mer garn av samma sort, byta färg eller som i fallet på bilden ovan - låta projektet bli någonting lite annat än vad som var tänkt. Det är med andra ord inte kört om du råkat ha för lite garn, men lite tråkigt.

Börja med ett rimligt litet projekt

Ett litet projekt gör att man blir klart mycket fortare än med ett stort projekt. Att bli klar med ett projekt gör att jag känner att jag har lyckats vilket ger motivation att göra ett projekt till. Själv stickar jag aldrig jättestora projekt men det finns vissa som tycker att det är roligt med stora saker. Som ett generellt nybörjartips måste jag ändå säga: börja med ett rimligt litet projekt.

Halsduk i bebisstorlek

Mössa, vantar, sittdynor, skrubbhandskar, sjalar och halsdukar går för mig under kategorin "rimligt små projekt" och är därför bra projekt att börja med. Knästrumpor, tröjor eller filtar kanske ska vänta till du fått in lite stickvana så du vet att det inte kommer att ligga ett halvfärdigt projekt i någon låda i massor av år.

Sticksäsongen har börjat!

Jag tycker om att sticka under höst och vintermånaderna, men jag har sällan lust att sticka under vår och sommar. Nu när min stickningssäsong kommit igång igen tänkte jag göra en liten bloggserie med sticktips som främst riktar sig till dig som vill komma igång med att sticka.

Stickade skrubbvantar i lin

Istället för att som jag brukar utgå från en sak jag har gjort och därifrån kommit fram till lösningar så tänkte jag ha själva lösningen som rubrik och publicera ett lite kortare inlägg med text och bild. Detta är det första av 10 inlägg, jag kommer att publicera ett inlägg i veckan (måndag morgon) fram till i mitten av november.

wulsthaube

Jag arbetar på mitt projekt med historiska dräkter och planerar att under de år som räknas som medeltid ha en dräkt per århundrade. Detta är min 1500-talsdräkt som det nu endast saknas ett par skor till. Det är i tysk landsknektsstil och de andra delarna av dräkten kan ni läsa mina andra inlägg om. Det jag har gjort nu är en "wulsthaube" vilket är en huvudbonad i linne som är gjord för att ge huvudet den karaktäristiska formen som kvinnorna har på träsnitt och målningar från denna tid.

Jag gjorde min huvudbonad av handvävda handdukar köpta på tradera. Jag utgick från ett mönster från reconstructing history, men själva mönsterdelarna gav inte så mycket information, det var en fyrkantig bit fram, en fyrkantig bit att sätta över utfyllnaden bak på huvudet och en halv oval bak till huvudet. Dessa bitar behövde alla justeras efter både hur mycket fyllning man har i huvan och hur ens naturliga huvud ser ut.

Efter att bitarna var ihopsatta så veckade jag nederkanten på fyrkanterna och vek sedan den veckade raden dubbel där jag sydde på två band som sedan knöts under nacken. Därefter var själva huvan klar men inte såg det speciellt bra ut inte, mitt eget hår fyllde inte på långa vägar ut hättan så då började jag experimentera. Det svåra var att få någon bra form i ett trovärdigt material som kan sitta fast på huvudet. 

Tillslut kom jag fram till en variant som jag tycket fungerar bra: inunder huvan finns nu en tjock fläta av lingarn som jag fäster i mitt eget hår (som är flätat i utbakade flätor på huvudet) med hårnålar. Sedan knyts banden bak i nacken och huvudbonaden sitter på plats!


Lösningar:

• Ta dig tid att exprimentera med underlager, om håret/rullen är fel så kommer huvudbonaden inte att se rätt ut hur väl du än har sytt den.

Trekantig huvudduk

Huvudbonader är en fenomenal detalj till medeltidskläder och det skadar aldrig att ha några extra. Detta är en mycket enkel modell som skyddar mot sol och får bort håret från ansiktet. För denna huvudduk använde jag oblekt lin från IKEA.

Jag klippte ut en trekantig bit som var ungefär 140 cm * 60 cm. Denna fållade jag sedan med vaxad lintråd. Efter detta var egentligen huvudduken klar och jag använde den några gånger men så kom jag på att jag ville göra den lite roligare.

Jag gav min syster huvudduken och en penna så ritade hon ett mönster. Sedan broderade jag detta mönster med lingarn. Kanterna broderade jag med själkstygn och ytorna med läggsöm. Vid senare användning insåg jag att ett mönster som har en mitt är svåra att få till snyggt på huvudet, speciellt utan spegel. Dessutom  var läggsöm inte så snyggt på mittblomman så jag bytte ut den mot själkstygn över hela blommans ytan.

Lösning

• Om du ska brodera på en huvudduk, gör inte ett broderi som har en mitt.

Kaninfodrad Sköldehamnshätta

Min röda hätta med vikingaskeppet (finns på bloggen) gav jag bort till en vän så jag tog chansen att sy en ny hätta till mig själv.

Först hade jag tänkte pälsfodra hela hättan men insåg att jag aldrig är på så kalla evenemang att det är nödvändigt. Istället tog jag pälsen från en kanin, delade den till två och satte runt ansiktet så att den täcker runt ansiktet och halva örat. Jag funderar om en till kanin ska in i huvan men jag tänker vänta till vintern för att se hur mycket den värmer som det är.

När jag delade kaninen testade jag ett tips som man fick när jag klagade på att klippa i päls tidigare. Jag tog en kniv och skar pälsen från baksidan, damsög pälsen och knappt ett hår fanns i vardagsrummen där pälsen delats!

Pälsen sydde jag sedan fast på huvans utsida med förstygn sedan vek jag in den och sydde fast den med en så diskret söm jag kunde på insidan. När jag sydde på insidan av hättan och därmed pälsens utsida insåg jag att det är mycket lättare att sy längs med riktningen pälsen växer än mot den.

När jag testade hättan stack pälsen fram olika mycket på olika sidor så ena sidan sprättade jag upp och gjorde om. Då insåg jag att om man hade hättan liggande på ett bord var det mycket enklare att sy fast pälsen utan att råka dra den för långt bak.

Hättans insida

Broderiet är fritt tolkat från en svensk runsten, garnet är växtfärgad ull (köpt på Tradera) och hela broderiet är gjort med stjälkstygn.

Lösningar

• Skär pälsen med en kniv från baksidan istället för att klippa den. 
• Sy åt samma håll som pälsen växer
• lägg hättan på ett bord när du syr fast så råkar du inte sträcka tyget eller pälsen medan du syr.

Hättor i mängder

Det hela började med att jag skulle spela sömmerska på ett lajv och tänkte att det vore roligt att ha lite saker att sälja på plats. Detta spårade ur lite så tillslut hade jag sytt upp rätt mycket inför ett lajv med 30 deltagare. Delvis sydde jag upp lite av tygförrådet som fanns hemma, delvis sålde jag sådant jag redan ägde men det jag faktiskt köpte tyg enkom för att sy var hättor. Struthättor med och utan strut i olika modeller producerades hemma hos oss och eftersom att det blev rätt mycket hättor i slutändan fick jag ett eget stånd på Umeå medeltidsdag och hade varor till försäljning mot provision i en väns stånd på medeltidsdagarna på Hägnan.

Försäljning på lajvet ljusordern

Materialet var korps tunna vadmal, köpt av Hantverket som sålde detta tyg uppe i Umeå. Jag köpte 0,7 m av varje färg (i två omgångar) och varje färg räckte då till 1,5 hätta (med lite skarvande). Vissa hättor blev därmed sydda i miparti (alltså en färg på höger och en färg på vänster sida). Raksömmarna sydde jag på symaskin och kanterna fållade jag för hand.

Andra omgången hättor jag satt och sydde märkte jag att jag satt och nös. Då jag vet att jag inte är allergisk mot ylle kom jag på att det kan vara så att tyget är behandlat med någonting otrevligt. Därför lade jag mitt tyg (och de redan ihopsydda hättorna) i tvättmaskinen för ett ullprogram. Efteråt var tyget lite fluffigare och jag nös inte längre när jag sydde i det.

Lösningar

• Även ylle kan vara bra att tvätta innan du syr med det, speciellt om det är starka färger som riskerar att färga av sig annars första gången de blir blöta.

Påsmössa

Denna påsmössa är ett beställningsjobb till en lajvare. Personen i fråga hörde av sig och undrade om jag kunde sy honom en påsmössa till ett lajv nästa helg. Jag fick önskemål om att den skulle vara i linne, brun/beige eller grå och i storlek 60.

Materialet är därmed linne i två olika färger. Jag klippte ut fyra likadana bitar som sedan syddes ihop två och två för att sedan sys ihop i nederkant. Snabbt, smidigt och snyggt.

Redan vid beställningen sa jag ett pris och dagen efter gick jag och köpte tyget. Detta ledde till att betalningen för arbetet om man tar bort materialkostnaden blev 10kr. Visserligen är jag nöjd med resultatet och jag vill gärna att fler lajvare ska ha huvudbonader, men en så generös prissättning kommer jag nog att undvika i framtiden

Lösningar

• kolla priset på material innan du säger ett pris

Hängselkjolsprojektet

Jag skrev tidigare ett inlägg med titeln "påbörjat hängselkjolsprojekt" detta är fortsättningen.

Framifrån linne

Framifrån ylle

Min vän skrev en kommentar till mitt inlägg och tipsade om att fallet blir annorlunda med ylle. Jag gjorde någonting annat av linnetyget och gjorde istället en ny hängselkjol av den modellen i ylle.

Från sidan linne

Från sidan ylle

Den är inte fållad nertill ännu och brickbandet upptill är bara fastnålat liksom de linband som utgör öglorna. Yllet är från medeltidsmode, brickbandet är vävt av Aska och mönstret hittade jag på denna sida. Sömmarna är sydda med vaxad lintråd och raksömmen blev sydd med efterstygn, fälld åt ett håll.

Bakifrån linne

Bakifrån ylle

Lösningar:

• Att fallet inte blir som du önskar kan ha lika mycket med materialet som modellen att göra, sy i ylle!
• Ta emot goda råd

1300-tals förkläde

Förkläden är ett otroligt praktiskt plagg som använts i olika utföranden under de flesta århundaraden. Detta är ett förkläde som jag har gjort efter målningen ni ser här intill. Modellen är något omstridd som kvinnoförkläde eftersom att kvinnan på bilden arbetar i sin mans smedja medan han är sjuk och mycket tyder på att kvinnors förkläden på denne tid bara gick nedanför midjan. Men det är snyggt och det finns belägg för det så givetvis ville jag göra mig ett eget sådant förkläde.

Material

Jag sydde mitt förkläde av en handvävd linneduk och förklädet är handsytt med vaxad lintråd.

Metod
Historiska världar har en principskiss här som jag utgick ifrån. Jag har sett andra tolkningar med att förklädet bara är trekantigt upptill och rektangulärt nertill men med tanke på vecken som anas på bilden antar jag att den går rakt ner nedanför midjebandet för att den naturligt faller så. Nederkanten tror jag dock nu i efterhand är rak och inte avrundad som på historiska världars principskiss.

Jag började med att klippa ut en trekant som var den storleken jag hade tänkt mig, lite mindre än den på historiska världar och aningen större än originalet. Tyget jag använde hade en skarv på mitten som såg handsydd ut så den fick vara kvar i sitt originalutförande.

Efter att ha fållat kanterna insåg jag att den var väldigt smal och lång upptill. För att råda bot på detta gjorde jag förklädet kortare och kapade översta biten. Trekanten fick nu en större lutning från mitten eftersom att jag inte ville klippa upp all söm och det dessutom passade bra att ändra lutning vid skarven.

Midjebanden fållades och syddes fast så att mitten på banden låg längs mitten på skarven.

Ringspännet jag har tänkt fästa förklädet med upptill har en vass nål som går bra att sticka igenom tyget. Jag vill dock inte göra fler hål än nödvändigt i mitt vackra tyg och därför sylade jag två hål som jag sedan kantade.  

 

Lösningar:

• Vill du inte sticka hål i tyget varje gång du använder förklädet, gör permanenta hål istället. 
• Trekanten i denna typ av förkläden ska vara rätt kort och bred för att se ut som originalet
• Nederkanten verkar ha varit rak i originalet vilket gör det både enklare att få en snygg söm och du undviker tygspill.

1400-talsklänning med lösärm

Material
Brun/grönt ylletyg, vitt lin till foder, svart bomullsgarn till snörhål, svart symaskinstråd och vit lintråd+bixax. 

Metod
Jag utgick från ett mönster från Reconstructing History. Jag tycker verkligen om dessa mönster men de är konstruerade efter någon med en annan kroppsform än mig så det krävs rätt mycket justeringar innan storleken som man mätt upp blir samma som ens kropp.


Livet är den enda del av klänningen som är fodrad och det med lin. Jag valde lin som foder eftersom att det inte är lika stretchigt som ull och därmed får livet mer stadga. 

Klänningen är sydd på symaskin vilket ledde till problem när jag skulle fälla sömmarna, jag hade nämligen bara sytt med en pressarfots bredd och det var för svårt att dubbelvika tyget för att jag skulle vilja göra det. Tyvärr är detta ylle av sådan kvalitet att det repar upp sig och jag hade inte en tanke på att sicksacka bitarna innan jag sydde ihop dem så jag behövde komma på en annan lösning. Jag valde därför att kast kanterna och sedan sy ner dem med kastsöm. Det blev inte den vackrast insidan på en klänning jag har sett men det kommer förhoppningsvis att hålla bra. 

Kjolen är en rektangel som jag veckade ihop med livet. Tyvärr tänkte jag inte innan jag sydde så veckningen är åt fel håll vilket gör att det blir som ett mellanrum mitt brak. Inte optimalt men jag anser det ändå vara ett så pass otydligt fel att jag inte sprättade upp och gjorde om. 

Snörningen är en spiralsnörning och har alltså bara en tråd som går nerifrån och upp. Denna typ av snörning drar inte till livet så som gymnastikskosnörning gör och gör att tygerna ligger stilla kant i kant.


Lösningar:

• Du ser tyget från baksidan när du nålar veck, tänk på att vända och se så att det blir rätt innan du drar en symaskin över det hela. 
• Om du vill fälla sömmen, se till att sy en bit från kanten.